Spår
Jag vill gärna rädda tapeten under tapeten i gästrummet.
Vid en första anblick är den inte särkilt vacker, men som helhet är den väldigt behaglig att se på.
I rummet har det också funnits en ganska stor platsbyggd garderob som föregående ägare valde att riva. Det har lämnat som ett stort sår i rummet tyvärr, över väggen och från golv till tak.
Sedan tänkte jag att vi kanske skulle rädda det som räddas kan, måla den andra väggen vit och fylla den med tavlor istället.
Det var ett par som byggde det här huset under slutet av 40-talet.
Kvinnan behöll det sedan enda tills dess att hon gick bort.
Jag tänker på dem och på hur de kanske med omsorg valde just den tapeten.
Jag kan inte inte tänka på det.
Till saken hör.
Att man kan hitta sitt drömhus, man kan fixa, riva och dona och göra det till sitt.
Men man går fortfarande i en annan människas spår.
Och för mig är det tjusningen i det hela, att försiktigt gå med lätta steg och låta mitt liv vävas samman med en annan tid.
Så fint tänkt! Framtid, förfluten tid, ställtid. Vingslag som inte går att undvika att höra på något vis. Inte för att man vill det heller – undvika att höra & se & känna med handen på det som har varit.
Hoppas att tapeten går att bevara, i alla fall i något hörn av tillvaron.
/helena
Fin bild!
Sådär tänker jag om vintage. Att plaggen har med sig en historia, som jag får en liten del av.