Plättar, jazz och en särskrivares bekännelse.
Min bästa stund på veckan är lördag morgon.
Jag tar en långpromenad med Oddy sedan fyller jag lägenheten med os från plättar och lyssnar på jazz.
Vår vän Dennis gör så bra spellistor på Spotify.
Här hittar ni hans jazz lista som vi spelar idag.
På DN läser jag Fredrik Strages krönika om hur särskrivningar skrämmer honom mer en terrorister.
Jag är ju (som några av er säkert märkt redan) en särskrivare av rang.
Faktum är att jag inte hade en aning om att jag var det innan jag träffade min man, han upplyste mig kan man säga.
Så hur är då livet som en särskrivare?
Jo, varje dag måste jag fråga min man ungefär fyra gånger om ett ord ska skrivas ihop eller inte. Och ungefär lika många gånger måste jag googla och kolla.
Jag bara kan inte se det. Hur mycket jag än vill och försöker och säger ordet högt.
Lite grann hämmar det tyvärr mitt skrivande, eftersom jag har förstått att folk retar sig på särskrivningar otroligt mycket.
Självklart har det blivit bättre sedan jag förstod att jag hade denna defekt i mitt språk, nu har det nästan blivit ett större problem att jag skriver ihop ord som INTE ska sitta ihop.
Men det jag ville säga var egentligen bara att de allra flesta som särskriver nog inte gör det för att jävlas, eller för att det är dumma eller lata. Och det är säkert fler en jag som brottas med detta dagligen i det tysta.
Jag undrar dock lite vad det beror på. För jag ser ju att mina syskon och min mamma har samma problem.
Andra saker som jag är mycket dålig på är t ex att packa påsarna rätt när vi storhandlar, allt liksom hamnar bara i en enda röra med äggen längst ner ungefär.
Men när min man packar, då jävlar. Då ligger allt i bokstavsordning med frysvarorna separat i en egen påse. Ungefär så.
Att hitta på bibliotek tycker jag också är ofantligt svårt. Jag gör precis som man ska, går till rätt hylla och rätt bokstavskombination osv men det slutar alltid med att jag ändå står där och läser på varenda bokrygg tills jag hittar rätt.
Det är det logiska tänkandet va? (obs, läser ordet logiskatänkandet tre gånger innan jag googlar).
Skratta ni, det gör jag också ibland.
Men det bara går inte, jag har det inte i mig:)
Haha, jag särskriver inte men jag gör tvärtom. Precis googlade jag på ordet ‘längesedan’ och kom inte fram till nåt vettigt och skrev då bara längesen
Ha! Den tycker jag också är klurig:)
Jag är ganska nitisk med att inte särskriva men sen jag flyttade hit till staterna är min svenska i en enda röra… Här särskriver man ju hela tiden så det är lite förvirrande… håller med dig om att lördags morgnar nog är det bästa på hela veckan!
Jag älskar engelska just för särskrivningarna:) Makes so much sense to me:)
hahaha, ja som du vet så är ju jag också bra på det där;)
Vi har andra styrkor helt enkelt;)
jag är ju en av dem som irriterar sig otroligt över särskrivningen. och dá är svenska inte mitt modersmál, men det kanske hänger ihop i alla fall. allt det som stavas som ett ord pá tyska stavas samman pá svenska ocksá. sá om nágon särskriver ramlar jag över den där pausen i mitten av ordet, och meningen tappar báde, ja, meningen och elegans samtidigt. men nágon smart person har ju satt igáng kampanjen ”en grej – ett ord”. och jag tycker det är trevligare att se ett ord sammanskrivet som ska vara särskrivet än tvärtom. helt ärligt. hellre ett ord än tvá. (jag stavar däremot gärna fel pá engelskan. jag fattar aldrig varför det ska vara tvá ord när det ju faktiskt bara är en enda grej jag pratar om).
Jo men så är det ju, hellre ett en två. Tror att många som särskriver (inklusive jag själv) inbillar oss att vi är på den säkra sidan när vi särskriver istället för att skriva ihop, trotts att det är tvärtom. Min man brukar säga att om jag tvekar så är det med största sannolikhet ett ord och inte två, i svenskan.
PS,tar det som en extra komplimang att du läser min blogg nu::)
Jag har börjat få problem med särskrivning efter att ha bott i England. Kan inte längre ”se” vad som är rätt och fel. Dessutom har jag börjat använda bindestreck till höger och vänster som någon slags kompromiss. Sedan jag slutade plugga och skriva regelbundna uppsatser m.m. är min grammatik en enda röra.
Jag gör likadant med bindestreck:)
När jag skriver uppsatser och PM ser jag alltid till att få det korrat, eftersom jag vet att jag skriver som jag gör. Men i bloggen gör jag lite som jag gör:)
Haha, jag har aldrig haft problem med det, utan ofta rättat andra:) Men tänker att de flesta ord i svenska sitter ihop och i engelska inte. Sen kanske man påverkats av finskan lite ändå, där ju allt sitter ihop.
Tack för spellistan, gillar sånt. Och plättar blev det för oss idag också(eller pannkakor som det heter i Sverige)Apropå egenskaper, så är jag världens bästa på att sova mig igenom saker. Märkte tex. inte att min pojkvän stekte plättar trots att vi bor i en etta..
I artikeln Strage skrev så kan man läsa följande ”På företagets sajt kan man läsa om ”det unika IKEA FAMILY sortimentet” och annonsera ”begagnade IKEA möbler via Köp & Sälj funktionen”.”
Vad är det han klankar ned på här?
Jag som är riktigt usel på det modersmålet och när det är särskrivning och icke, kan bara inte hitta felet här?
Jag gissade att det var IKEA FAMILY som inte skulle särskrivas. Men om det är ett koncept för IKEA – alltså ett trademark – ska det väl skrivas IKEA FAMILY oavsett meningsbyggnad?
Sen på den andra IKEA grejen han klagar på hittar jag heller inte felet. Köp&Sälj eller vadå? =)
Help me out här! Känner mig dummare än det mesta just nu..
Jag tror han menar att det borde stå IKEA FAMILY-sortimentet och IKEA-möbler och Köp-& säljfunktionen. Men jag har dock inte läst artikeln:)
Ahh så när man ska blanda lite koncept, trademark, samlingsnamn, engelsk varugruppssamlingsnamn, som t ex IKEA FAMILY så sätter man ett – efter för att undvika särskrivning? IKEA FAMILY-sortimentet IKEA-möbler …. Hmm Okej =)
Mvh,
Björn
Haha:) Bra där! jag hade verkligen ingen aning.
Jag tycker du har blivit otroligt mycket bättre på att skriva under tiden du har skrivit bloggen. och jag är verkligen petig.
Jättebra tips ovan om att en sak skrivs med ett ord. En annan grej man kan tänka på är att om det är två ord i samma ordklass efter varandra ska de oftast sitta ihop, tex ”röd gul tröja” där adjektiven röd och gul ska sitta ihop.
(Detta låg jag och tänkte ut i går kväll (igårkväll eller igår kväll?)!)
….och adjektiv är namn på ting..nej…nått man ÄR..t ex glad och kär.
Jo men visst har det blivit bättre. Jag anstränger mig och får ju regelbunden träning när jag bloggar, samt att skolan nog ger väldigt mycket också.
Lite annat än förut när det bara var boxning och titta på boxning på youtube, typ:)
Jag tror att särskrivningar delvis kan bero på hur mycket man läste och skrev som liten, dvs när man tog till sig som mest av meningsuppbyggnader, grammatik och känslan för det skriftliga språket. När man läser som vuxen så ”fastnar” man ju ofta i innehållet och tänker inte på formen på samma sätt.
Jag har ett annat skriftligt problem. När jag skriver texter för jobbet, både dokument och mail, så använder jag ett väldigt formellt stelt och nästan strängt språk. Det är otroligt svårt att sluta med, fast jag får det påpekat då och då!
Språkmissbrukare är vi nog allihopa, fast på olika vis.