Den tidlösa stilen
Jag vill att du skriver om äldre kvinnor – hur du ser på deras sätt att klä sig och då både vad du tycker är positivt och vad som du önskar om du fick bestämma över dem.
Med äldre menar jag över femtio.
Många skriver om äldre kvinnor och då över sjuttio, de flesta skriver om unga kvinnors mode – sällan om den där mellanåldern.
/EvaP
För mig personligen så känns 50år idag knappt som ”äldre”, jag tror att det mycket har att göra med att jag själv gått in i en fas i mitt liv där jag inspireras nästan enbart av (och på ett nytt sätt) av kvinnor som är en si sådär minst 20år äldre än jag.
Jag imponeras inte längre av ungdomlig skönhet på det viset som jag gjorde förr. Både när det gäller kvinnor och män. Det är jag glad för eftersom jag vet att många tenderar i att fastna där,att ens 23åriga jag på något vis blir idealet och det man alltid strävar efter. Jag tror att det är en djup källa till olycka tyvärr.
Men så till frågan.
Stil är för mig något tidlöst. De kvinnor som är mina största stilförebilder beundrar jag mycket för att de just är ett bevis på detta. Stil är inte något statiskt eller något som bara är berättigat en viss åldersgrupp.
Tvärtom, stil är något som är i ständig process, det är kreativitet och en gnutta mod.
Om du frågar mig, så är det något som är svårt att fejka.
Den växer ihop med personligheten och karisman och bejakar man det så blir den bara starkare och mer fantastisk med åldern skulle jag säga.
Stil och mode är för mig två skilda fenomen, även om de ibland kan komma nära varandra så är det absolut inget beroende förhållande. Man kan verkligen brinna för det ena utan att bry sig ett dugg om det andra.
Att ha stil är för mig att ha karaktär, och det är som känt något ens utseende får mer av med åldern.
Så om man kan låta ens kläder matcha ens personliga karaktär så brukar det sällan misslyckas.
Jag tycker att många kvinnor i medelåldern klär sig fantastiskt idag, likväl som jag tycker att många fastnar i färdiga koncept precis lika mycket som yngre kvinnor ofta gör.
Sen tror jag att många tenderar att liksom köra lite på det som funkar och drar sig för att tänja på gränserna lite. Säkerligen har det mycket att göra med att mångas intresse kanske dalar och man finner så mycket annat viktigare än att klä sig.
Sen tänker jag att det här med att mode tenderar att gå i väldigt starka vågor kan bli mer problematiskt ju längre man lever, att man kanske någonstans liksom börjar känna lite att ”kom med något nytt”.
Min egen fascination för 60 och 70-talet hade säkerligen inte varit lika stark om jag själv levt då kan jag tänka.
Men jag håller med Eva om att det skrivs för lite om kvinnan som befinner sig mitt i livet när det kommer till mode och stil.
Kvinnan som kanske fallit och rest sig så många gånger, hon som börjar få den där blicken som viskar om erfarenhet.
Jag tänker själv att det kanske blir den tiden i mitt liv då jag kommer att känna mig vackrast och mest tillfreds med mig själv. En tid då jag ska måla läpparna djupt röda och bära en korpsvart hatt. Jag tror att jag kanske kommer att falla tillbaka mer in i 60-talets skarpa konturer och kontraster, jag kommer säkerligen att bära färre men desto större smycken och så hoppas jag att kommer att kunna unna mig några av de plagg som jag alltid drömt om, utan att få dåligt samvete.
Och kaftan förstås…kaftan kommer jag bära oftare!
Ni får hemskt gärna skriva en rad om hur ni själva ser på kvinnligt mode och stil efter 50!
Jag tycker att det är ett jätte intressant ämne att diskutera och lyfta fram!
De kvinnor vars stil jag beundrar allra mest ser fortfarande lika fantastiska ut som de gjorde på 60 och 70-talet.
Marianne Faithfull
Bianca Jagger
Anita Pallenberg
Jane Birkin
Stevie Nicks
Joni Mitchell
Diane Von Furstenberg
Some of my thought about fashion and style when you’re in your 50s.
Mycket bra inlägg! Jag har också mött en kvinna den senaste tiden som är 26, och hon är övertygad om att hennes bästa tid i liv kommer vara mellan 40 och 50. Och jag måste erkänna att de tankarna har slagit mig också. Det är en vacker utveckling, att unga människor ser fram emot att åldras snarare än skräms av det. Som 50åring har man en pondus och en trovärdighet som kommer bli mycket spännande att få arbeta med! Fantastiskt skrivet, som alltid, kära Minna.
JAE, Jag tror mycket på det där med att var ålder har sin charm, det kan låta klyschigt och jag tror att många säger det utan att direkt mena det. Men om man förhåller sig så så tror jag att man har mycket att vinna. Jag tycker att synen på kvinnligt åldrande är väldigt intressant och jag kommer säkerligen att skriva mer om det.
Gillar!
Ibland kan jag verkligen längta efter att bli äldre och kunna bära upp vissa plagg/smycken som jag inte skulle kunna göra idag. Jag ser fram emot den dagen och det är ganska härligt, precis som du säger hoppas jag också att jag kommer känna mig starkare och vackrare än någonsin!
Lenita,
Elsa, Jag känner precis som du att vissa plagg gör sig så mycket bättre på kvinnor i medelåldern, inser att jag borde spinna vidare på det här och visa några exempel på plagg och accessoarer jag vill bära efter 50. Det hade varit väldigt spännande om du också hakade på!
Du missade den ballaste av dem alla (och min stora förebild)..
Såg en lookalike i STHLM idag och mös..
http://www.google.com/imgres?imgurl=http://3.bp.blogspot.com/_MFNGdlolcXE/TCHqTmtd3oI/AAAAAAAAAGA/Efr1J93dJ_4/s1600/VivMOS1602_468x844.jpg&imgrefurl=http://perspectivewrites.blogspot.com/2010/06/vivienne-westwood.html&usg=__LIU0Bc1IfK0wmzX8KwMGxOG7GLw=&h=844&w=468&sz=85&hl=sv&start=6&zoom=1&tbnid=Fhb5MvX9JGk_sM:&tbnh=145&tbnw=80&ei=bFyYTuCdBcSK4gTwhuijBA&prev=/images%3Fq%3Dvivienne%2Bwestwood%2B%252B%2Bpunk%26hl%3Dsv%26rls%3Dcom.microsoft:*:IE-SearchBox%26rlz%3D1I7SKPB_svSE370%26tbm%3Disch&itbs=1
http://www.google.com/imgres?imgurl=http://photos.posh24.com/p/857462/z/vivienne_westwood/dame_vivienne_westwood_och_pal.jpg&imgrefurl=http://www.posh24.se/photo/286628/dame_vivienne_westwood_och_pal&usg=__HeSeodZZGNl4mvvRhiND23AGykg=&h=1290&w=968&sz=380&hl=sv&start=102&zoom=1&tbnid=f7_k863escuGWM:&tbnh=150&tbnw=113&ei=GVyYToXxNoKQ4gSW8NmXBA&prev=/images%3Fq%3Dvivienne%2Bwestwood%26start%3D84%26hl%3Dsv%26sa%3DN%26rls%3Dcom.microsoft:*:IE-SearchBox%26rlz%3D1I7SKPB_svSE370%26tbm%3Disch&itbs=1
PÅ tal om det så är de här coola som tusan. http://www.nowness.com/day/2011/3/23/advanced-style-fashion-film
Undertecknad är i just den omtalade åldern och håller helt med. Lättja och en tendens att hemfalla till säkra vanor i bråda tider, gör mig mindre benägen att följa mitt hjärta. Men det här kanske gör skillnaden…
Jillan, Haha..trodde det skulle vara bilder på Dolly! Försökte hålla mig på donnor i 50-60 denna gång, annars finns det många fler som hade kommit med på listan. Nästa gång!
Annika! JA! Den har jag sett..helt underbar, tack för att du länkade den:)
vita margarita, Ja men det tycker jag att du ska göra mer…följa hjärtat alltså, hejja dig!
”Den växer ihop med personligheten och karisman och bejakar man det så blir den bara starkare och mer fantastisk med åldern skulle jag säga.”
Tack för alla fina ord om det jag kallar ”mellanåldern”, den ålder innan kvinnor och män blir fotograferade för många rynkor i ansiktet.
Jag blir glad av din text och jag blir stärkt av den.
För mig vände livet från bra till underbart nästan på dagen när jag fyllde 50, i dag är jag 55 och det är möjligt ännu bättre. Till skillnad från min mamma när hon var i min ålder har jag större frihet, egen lön (jag är singel), betsämmer själv och har kommit så långt att jag gör – nästan – vad jag vill så länge jag inte skadar någon annan eller mig själv. Det låter dramatiskt, men jag är äldre än dig och yngre än min mamma, jag står på något sätt med ett ben i var generation.
Jag vågar inte allt jag vill.
Däemot har jag upptäckt att det farliga blir mindre farligt om jag bara tar ett steg ut i det. För mig, som var mobbad under hela skoltiden och som sålt mig själv (mer metafor än verkligt) för att få kärlek, är det starkt att åka utomlands själv, starta ett eget företag (två till och med), stå upp när jag tycker något är fel, välja striderna för att inte slita ut mig, våga komma med förslag och det där med kläder i ett litet samhälle.
Jag är uppvuxen med att jag inte ska utmärka mig på något sätt, det har tagit många år att våga göra som jag själv vill – jag kan förbanna alla de där åren, men jag inser också att det bästa är att blicka framåt.
Jag blir fortfarande förvånad när kvinnor i min ålder inte har några planer mer än nästa semester, jag blir förvånad när de inte har nya mål.
Just nu har jag tagit ett år ”ledigt”.
Tidigare jobbade jag heltid, drev en massagepraktik bredvid, skrev kåserier en gång i månaden för en lokal tidning (modigt eftersom mina lärare påstod upp i gymnasiet att jag inte kunde skriva), drev ett skrivarkollektiv, hade skrivarkurser – men för ett år sedan avvecklade jag allt utom mitt arbete och bestämde mig för att vänta in något som känns ”hundra”.
Det är svårt.
Jag väntar liksom fortfarande. Funderar på om jag ska sikta in mig på foto, skriva eller något annat – jag vill att dte ska komma till mig och jag vill brinna för det. Jag vill ha något på min fritid som ger energi och inte tar kraft. Samtidigt tycker jag om att ha ledig tid när jag inte arbetar – jag väntar således på att något ska komma till mig.
Nu blev det långt i ord och långt från min grundtanke med inlägget – jag ville bara säga att jag blev glad och stärkt!
Kärlek!
Vad jättebra du skriver i inlägget ’den tidlösa stilen’!!! Så roligt att höra att du som ung kvinna har så kloka och positiva tankar om att åldras och mogna som kvinna. Du har formulerat fenomenet så himla bra att jag valde att citera dig på min blogg för 50+are som jag startade nu i höstas. Ok med dig? Jag gillar särskilt hur du ser framför dig hur du i mogen ålder är som mest nöjd med dig själv och ditt liv, och hur du vågar ta ut svängarna för att det då finns täckning. I like! Det är precis så det faktiskt är! Jag är 52 år och känner först nu att jag äntligen liksom bottnar! Står stadigt med två fötter på marken. Jag känner mig vacker, stark och strålande. Nåja, kanske inte alla dagar, men i stort. Efter att ha prövat olika saker stilar, livsstilar, vinglat än hit än dit, under alla dessa år hittills så börjar det stå rätt klart vem man är. Det ger en pondus och en frihet större än någonsin, att gå sin egen väg. Så enormt skönt. Och då finns det inget, förutom man själv, som hindrar en att leva fullt ut. Precis så som man vill! Inte så lätt alla gånger, men man vet iallafall vad, och vem, man ska bearbeta.
Keep up the good work, Tuva Minna Linn!
P.S. Av god blogg-sed så gör man ju inte reklam för sin egen blogg på någon annans blogg. Så du får väl klippa bort det här sista stycket där jag berättar var du kan se ditt eget citat
http://tellclothes.com/om-rynkor-del-2-erfarenhetens-rynkor
Lev väl!
Bästa hälsningar, Marie Tostar-Lindner
Tack snälla!
Vad roligt att du hittade hit! Din hemsida ser himla trevlig ut! Ska tipsa mina läsare om dig.
Allt gott.
Å tack själv!