Om egenskaper som väger olika tungt
Jag brukar säga att vi kompletterar varandra. Han och jag.
Men ibland kan jag ändå känna någonting annat.
Som att det är jag som är den som behöver kompletteras.
Medan han redan är komplett.
Jag ska förklarar hur.
Min man är så duktig på så många saker, han har nästan alltid lösningar och svar.
Han leder projekt och är strateg.
Han är duktig på ekonomi och kan laga nästan allting som är trasigt.
Han vet alltid var han har sina nycklar och tappar nästan aldrig saker.
På hans bankkort står det aldrig minus och han glömmer aldrig en räkning.
Min man är en sådan som man vill arbeta med. För han misslyckas nog nästan aldrig med något som han gör.
Min man har massor med egenskaper som jag aldrig har haft.
Jag är bra på andra saker.
Jag kan trösta människor som är tröstlösa och vet nästan alltid vad jag ska göra i svåra situationer.
Jag kan prata om känslor och sätta ord på sådant som kan vara svårt att förklara.
Jag är tuff på insidan och tar mig alltid upp, även om jag ofta gråter.
Men jag glömmer alltid i vilken jackficka mina nycklar ligger.
Och jag tappar ofta saker.
Jag har också goda egenskaper.
Men ofta känner jag att de inte väger lika tungt som hans.
Och det gör mig lite ledsen.
Ibland.
My husband and I are very different in many ways, I try to look at that as something good, but sometimes it`s not that easy.
Fast…du rör vid andra människors hjärtan, det måste betyda många plus.
JAG FÖRSTÅR! Ibland känner jag exakt likadant. Eller jag gjorde det, förr, och ofta, tills jag upptäckte att jag med var lika bra, fast på ett helt annat sätt.
Och det är du med. MINST lika bra, fast på ett helt annat sätt.
Vi borde fråga honom. Puss.
Jo, det är klart det är så. Men ibland känner jag att i det stora hela…i samhället, så är det vissa egenskaper som värderas högre än andra.
Menar du i ”tillväxt”?
Det är inte allt..
Underbar text, stämmer så bra in på mig också.
Det beror ju på vem vi vill skall värdera egenskaperna. Frågar vi näringslivet säger de en sak men frågar vi de människor du hjälper i ditt arbete säger de en annan sak. Och vad är då viktigast för dig?
.
Men samtidigt bet jag vad du menar och det är tråkigt. Ursäkta spam
Mitt i prick på något många känner ibland tror jag. Det du menar att är dina goda egenskaper skulle jag säga innefattar djup och själ, sådant som gör människor till mer än bara mekaniska dockor. Vissa egenskaper man har är ju mer ”skal” och vissa är mer ”djup”. Du räknar upp mer ”skalegenskaper” hos din man än hos dig, så då blir det ju en ojämn jämförelse, om man nu ska jämföra alls:)
Tyvärr är det väl oftast näringslivet som sätter normen för samhället. Men egentligen kanske det inte är så mycket det jag menar, det är svårt att förklara.
Det är ju inte så att min man saknar djup och kreativitet, tvärtom, han har det också.
Mendan jag fick så mycket av det att jag blev helt befriad från andra egenskaper….kan det kännas som ibland.
Som sagt, det är svårt att förklara exakt hur jag känner, jag ville mest bara lyfta tanken.
Skulle lika gärna kunna vara jag som skrev den texten. Känner som du. Kramar i regnet. Här öser det ner.
Och så skriver DU så fint! Jag förstår hur du menar. Kanske är det lite så också att s.k kvinnliga egenskaper värderas annorlunda i den typen av samhälle som vi lever i nu?! Killar slipper ju dessutom att ha en massa hormoner som kilar runt i blodomloppet och föser in dem i ”var-fan-är-nu-nycklarna-dimman”!! Tänk lite på det nästa gång du inte hittar dem – nycklarna, att vi måste bära våra förvirringar med hormonell stolthet.
/helena
Åh, precis SÅ kände jag tidigare idag. Din man måste vara väldigt lik min man & jag & du är nog rätt lika också. Grattis till er fina, fina valp.
♥
/anna
Anna, Vad fint att vi är två om samma känsla:)