”Om du fick ge ett råd till en ung vilsen kvinna vad skulle det då vara?”
Tuva undrade, och jag skulle vilja säga att det tar tid att skapa sig själv, att taken inte är att man ens någonsin ska bli färdig.
Sen skulle jag vilja säga att ungdomen är ganska kort, i alla fall den då man bara ansvarar för sig själv och inte behöver ta hänsyn till andra människors drömmar och behov.
Det är därför dumt att älta sina beslut för mycket.
Jag ångrar mycket av det jag gjorde, men kanske mest för att det hamnade i vägen för allt det jag kunde ha gjort istället.
Jag ångrar att jag inbillade mig att jag visste vem jag var redan när jag var 18…och igen när jag var 21, och återigen när jag var 25. Fallet blev så tungt när jag insåg att jag kunde vara så mycket mer, eller bara något helt annat, om jag ville.
Mitt råd är därför som sagt att ge upp den där tanken på att hitta sig själv och istället se sig själv som en ständigt pågående kreativ process.
Mitt råd är också att så snart som möjligt försöka särskilja sin egen vilja ifrån andras och att göra sig medveten om samhällets normer. Man blir aldrig kvitt dem, man är en del av dem vare sig man vill det eller inte. Men genom att ständigt veta att de finns där så kan man undvika att lägga energi på något som man innerst inne inte bryr sig om.
Och är man riktigt tuff, då kan man till och med välja att utmana och ifrågasätta normer.
Och du! Lev nu, tänk inte så mycket på vad som ska hända sen.
Min lillebror sa senast härom dagen att,
”Det blir sällan som man tänkt sig.
Men oftast något som man ändå kunnat tänka sig”.
Han är en av de klokaste människor jag vet.
Sen har jag några snabba konkreta tips!
Ge fan i droger!
Våga vara kritisk mot dina egna erfarenheter.
Stanna under inga omständigheter i en relation där du inte är lycklig.
Våga hoppas (alltid),
och var inte rädd.
”The best you can, is always good enough”
Here´s some advise I´d like to give young people today.
Mycket bra skrivet!! Jag tror aldrig att man kommer ha tillräckligt med livserfarenhet men man blir klokare för varje år som går. En ständigt pågående kreativ process är exakt vad det är. You rock!
”Mitt råd är också att så snart som möjligt försöka särskilja sin egen vilja ifrån andras och att göra sig medveten om samhällets normer” -> klokt!
Jag skulle vilja tillägga att ”följ ditt hjärta så går du aldrig fel” och ”gör som du vill så länge du inte skadar andra eller dig själv”.
Jag kan dessutom konstatera, som 55-åring, att de som gjorde som de vill och önskade och drömde om, också är de som kommit längst i livet.
Så klok du är, kvinna!!
Jag befinner mig lite i ett vägskäl i livet och det är så jobbigt!
Jag behövde verkligen dina ord men samtidigt är det så svårt att sätta dem i verklighet.
Ja, jag tycker det är svårt det här med att förändras. Jag vill egentligen se mig själv som något som alltid är i förändring och att det är positivt, men ibland får jag lätt panik av att komma på hur mycket man ”glömmer bort” om sig själv. Sådant som man ändå vill ha kvar egentligen, men som av olika anledningar försvinner. Där påverkar nog omgivningen mig oerhört, t.ex vilka vänner som är nära, pojkvänner, stad etc. Hmm, det blev lite rörigt:)Hursomhelst så uttrycker du dig fint om att tro att man hittat sig själv och att man begränsar sig.
så jäkla sant och så himla bra formulerat. älskar tanken på att livet är en
lång process utan slut och med bara möjligheter. allt känns så mycket roligare,
finare och mer spännande då.
Så sant och så klokt. Särskilt det där med att särskilja sin egen vilja från andras, att göra det man själv tycker är viktigt!
Kajsa, You rock even more!
EvaP, Vilket fint konstaterande, tack för att du delar med dig.
Pernilla, Visst är det svårt, jag påminner mig själv hela tiden. Lycka till i vägskälet, kom ihåg det där med att det oftast blir något som man kunnat tänka sig;)
Lenita, Håller med dig, i vänskap kan man verkligen både hitta sidor hos sig själv samtidigt som man kan förlora. Det har jag själv gjort.
Linda, visst gör det! Det tog mig ganska lång tid att inse, men precis som du säger så blir allt så mycket bättre.
Elsa, Men visst, det kan röra de mest banala små saker faktiskt.