Hey! Don’t be a stranger!
Ibland får jag mail från er som läser det jag skriver här, det är roligt och fint av tusen anledningar. Men en sak som jag tänker på ibland är att i regel så är man lite rädd för att störa. Var inte det! Inte här på min blogg i alla fall (jag kan ju inte tala för hur det är hos andra).
Men för mig är inte detta någon enmansshow där jag bara vill prata om mig och berätta om mitt utan att få kontakt med andra människor. Jag skulle aldrig blogga om jag kände att jag inte hade tid att svara på mail och intressera mig för vad det är för personer som läser här. Det är ju det som är tjusningen!
För mig är internet ett nätverk, en chans att få kontakt med fantastiska personer världen över.
Ibland har jag läst och hört folk säga något i stil med att ”på facebook har jag bara mina riktiga vänner”.
Vad e de om tänker jag?
Vad är en riktig vän?
Jag har ju mina klasskompisar från lågstadiet som vänner på Facebook, och de vet ju inte ens hälften så mycket om mig som ni som läser här gör.
Jag drar inte olika linjer över nätet för vad jag anser privat eller inte. Det som är privat för mig det finns inte på nätet överhuvudtaget. Så funkar jag, och detta är min syn på vad syftet med internet är. Alla behöver förstås inte dela den.
Så, med detta vill jag bara säga. Fortsätt berätta om er (ni som vill), fortsätt maila om ni vill ha tips eller undrar över något, och fråga gärna om vi ska dricka kaffe ifall vi hamnar i samma stad någon gång.
Don’t be a stranger helt enkelt! (om du inte vill förstås)
Ni är ju mina blogg-vänner, och ni är väldigt riktiga (och viktiga) för mig.
If you see me on the street, say hi! Feel free to contact me whenever you like or add me on Facebook. This blog is not a one man show, I´d love to get to know eatch one of you guys. So please, don´t be a stranger if you don´t want to.
Oj! Vad jag gillar dig!!!
A.M.O, Dito!!
Hej! Kände mig lite manad att kommentera på ditt inlägg
Jag har läst din blogg några månader nu och den har blivit min ”måste läsa varje dag”-blogg. Jag älskar också vintage, sitter på ebay o etsy o dreglar, och genomsöker sthlms alla myrorna med jämna mellanrum. Jag tycker det är härligt att du, precis som jag, verkar ha en skön blandning av 2hand o nytt, och då speciellt 60-70-talet. Jag känner också ofta igen mig i dina reflektioner kring förhållanden/livet/bekräftelse. Jag tar gärna en fika nångång när jag flyttat hem till sthlm om en månad! //Nicolina
ps. skrev min gamla bloggadress som jag hade förut..har dock inte på uppdaterat på ett tag..
Niolina, Hej! Vad fint att du dök upp! Och vilket spännande liv du verkar ha därborta! Fika ska vi absolut göra! Det ser jag fram emot:)
Elsa, Jag håller med dig, det känns lite Vänskap 2.0, och jag ser bara positiva saker i det. Tror absolut att vi kommer att ses, jag hoppas ju på detta år! Men det skulle inte heller förvåna mig om vi förr eller senare landar i samma stad mer permanent. Det hade förstås varit grymt de me!
Jätteintressant det du skriver! Det känns ofta som mina läsare och folk jag känner via nätet är minst lika mycket vänner som mina IRL-vänner! Ibland känns det knäppt när jag börjar en mening med att ”En kompis rekommenderade att….” när jag syftar på en person jag aldrig träffat, men egentligen är det ju inte knäppt alls!! Hursomhelst så ville jag också bara säga att jag ser verkligen fram emot den dagen vi hamnar i samma stad – New York eller Stockholm och kan gå ut och ta en drink ihop eller nåt! Vore så himla kul!
Hej hej. Jag tänker att någon dag ska vi träffas. Du och jag. Kanske männen får följa med på ett hörn. Vi kan dricka vin på en strand i solnedgången, doppa fötterna i vattnet och prata om allt och ingenting.
Jag är i Branäs med min familj. Åt precis pizza med älg och kantareller på. Kram till dig. Och hoppas du får en fin helg.
Kristin, det hoppas jag och tror verkligen att vi kommer att göra. Kanske till och med denna sommar.
Helena, Tack för dina fin tankar. Jag håller verkligen med dig, över nätet så öppnas dörrar till kontakter/vänskap som kanske aldrig annars hade uppstått på grund av kringliggande faktorer.
Så bra tänkt & skrivet! Vem är ens vän egentligen? Varför inte just den/de som väljer att vara det?!
Det tycker jag känns fint. Tänk så många trevliga människor man aldrig skulle ha träffat utan ”nätet”! Jag har ju läst din blogg ganska länge nu… och jag tycker om den! 
För mig som inte alltid är så frisk har bloggandet blivit som en frist, från det sjuka. OCH de bloggre jag väljer att läsa ofta, känns som vänner, i alla fall en speciell kategori av vänner, MEN definitivt riktiga vänner. Det känns som att nätet ger oss möjligheter att hitta beröringspunkter bortom ytan, bortom status, bostadsort, ålder, yrke, kön osv. Även om vi ofta VÄLJER att blogga om just ”ytligheter”.
/helena