En vindsvåning, tre vänner (och en flaska cherry).

Förra veckan begav vi oss till en av Stockholms vackrare delar, Älvsjö. Där var det fortfarande äpplen i träden.

Den första vännen jag fick när jag flyttade till Stockholm för fem år sedan heter Jill, hon bor här.

När det kommer till att inreda så blir allt hon rör vid till guld.

Taxen Nova bor också i den här fina vindsvåningen.

Josef Frank bor på väggarna, och jag tror det är få som kan lyckas med att inreda en halv lägenhet med en sådan tapet utan att det känns för mycket på något sätt. Jill är ingen fondväggstjej, hon är en sån tjej som gör allt eller inget och sällan misslyckas med det.

Leila var också där såklart!

I väntan på en vägg hängde alla vackra plagg på rad, kimmonon, mammans brudklänning och ett stycke sextiotal.

Här är Jill.

Vi åt och pratade i mun på varandra en stund.

Mörkret la sig

Glassen med varma hallon serverades

Tjocksockorna åkte på

Och tillslut var det bara jag och Jill, och en flaska cherry kvar.

Då dök Baby upp! Det är lustigt att han kände Jill först, långt innan mig och i en helt annan stad. Sen träffade jag honom i en helt annan stad, och sen henne i den staden där vi nu bor. Men ingen av oss visste att den ena kände den andra.

Och sen var cirkeln sluten.

Det är bra att ha en vän som Jill av många anledningar.
När jag inte haft någonstans att bo så har hon bäddat på sin soffa.
Och när vi varit ledsna har vi ätit massor med Riesen choklad.
När jag inte källsorterat har hon skällt på mig.
Och när jag antytt att jag inte skulle vara bra nog, då har hon skällt ännu mer.

Jag önskar att alla hade en sån vän, som vågar skälla ibland och alltid bäddar åt en på soffan.