Jag är kär i mig själv
Jag vägrar kompromissa med just den kärleken.
Jag håller den krampaktigt.
I stunder och ögonblick har kärleken till mig själv fått mig att fatta svåra beslut, att ångra, göra om och till och med vända helt åt ett annat håll.
Den har fått mig att börja om, om, och om.
Men i stunder och ögonblick har jag också försökt trycka bort den, blunda och låssas som att den inte finns.
Jag har lyckats.
Och således blivit tvungen att söka den kärleken i andra människor.
”Snälla älska mig, för jag klarar det inte själv”, är ord jag borde ha tryckt på en t-shirt.
Istället sökte jag efter människor som hade större sår än mig, jag ville stå så nära dem som möjligt, då de fick mig att se mer hel ut.
(tänk att man kan använda människor på det viset)
Jag ville vara kär i mig själv. Jag ville vara hel. Jag ville vara som alla andra.
(Så som jag trodde att alla andra var).
Idag är jag kär i mig själv. Men det är en bräcklig kärlek (tyvärr), den är sönderslagen och ihop klistrad så många gånger.
Vi har en svår relation, jag och mig själv. Men på något sätt så hittar vi alltid tillbaka, för att kärleken trotts allt finns där.
Jag är kär i mig själv.
Det har jag inte alltid varit.
Av all kärlek jag känner så är det den jag minst tar för givet.
(A.M.O önskade ett inlägg med titeln ”jag är kär i mig själv)
Viktigt inlägg om den viktiga kärleken som gör att alla andra blir viktiga också.
1. Håller med ovanstående talare.
2. Du skriver himla fint.
Vackert inlägg, dina ord sjunker verkligen in hos mig. Den där relationen är så himla komplicerad, och så ofantligt viktig! Jag övar mig varje dag och säger till mig själv att jag vill bli en bra förebild för mina (framtida) barn, så motiverar jag mig själv och det hjälper faktiskt.
Tack ni
Och Elsa, tack för en fin tanke, att bli en bättre förebild är det som driver mig också. Min största mardröm är att mina framtida barn ska ”ärva” de problem som jag själv haft.
åh så fint. och tänkvärt. den där kärleken till mig själv, den är den svåraste. den som borde vara mest självklar..
jag motiverar mig också med framtida barn, det är en bra sporre till att försöka tycka så mycket om sig själv som möjligt tycker jag.
Oj, vad du skriver bra!! Träffsäkert, pang rakt in i hjärtat och magen. Så igenkännande.