två kvällar
I torsdags hade Linda och jag äran att gå på förhandsvisningen av Woddy Allens nya film You will meet a tall dark stranger. Jag älskar, älskar, älskar allt som Woddy Allen gör.
Och även denna film var strålande. Jag älskar hur han bygger upp små vardags historier där tyngden alltid ligger på fantastiskt skådespeleri snarare en själva storyn.
Efter filmen svängde vi in på East och mötte upp en vän till Linda som var hemma på besök ifrån N.Y. Det blev en sån där trevlig kväll som bara tre kvinnor kan ha i en bar, när ett glas blir till fem glas. När det blev dax att åka hem upptäckte jag att klockan hunnit bli så mycket att tågen slutat gå.
På fredag kväll begav vi oss till El Clasico för att äta vad som just nu är stans bästa tapas.
Ser ni mitt orangea hår? Titta noga, för om två timmar sitter jag i frisörstolen igen och sedan är det förhoppningsvis ett minne blått.
Baby var all about black.
Ålands bästa, Zandra och Kristoffer var också med.
Det var en fin kväll.
Och på Götgatan var vintern ännu långt borta.
Äh, jag gillart!
Men du är snygg i allt ju.
Men frun! (ja det skulle ju vara helt opassande att kalla dig fröken nu när du gift dig) Av de här bilderna att dömma är det ju inte alls katastrof. Fast min åsikt äro hyffsat oviktig när det kommer till hur du känner dig i färgen, men du får den ändå – jag gillart!
Jag blev jättenöjd idag – även om jag känner mig halv utan en endaste röd ton i håret. Kluvet det där. Tell me, vad hände? Vad gjorde frisören med ditt hår den här gången? Vem ska få ägg kastade på rutan? Va? Va? VA?
/K
K, För att få väck det röda så fick det bli för blont igen, tänk Linda Rosing. Gah! Jag som kämpat så för att få en mörkare blond färg.
Tillbaks på ruta ett. Jag härdar ut-omgivningen ser ingen skillnad.
Nice shop !!!