Vi sa hej till havet på Österlen.

Gick barfota i sanden.

Och åt svenska jordgubbar.

Vi hälsade på vännerna i Vinslöv.

Finaste Alma och jag byggde lego.

På fredagen åkte vi till Malmö. Jag drack en dåligt skummad cappuccino och funderade lite medan solen gick ner bakom Köpenhamn.

På en liten innergård åt vi ribbs och surkål. Jag tyckte det var nästan den bästa middagen någonsin.

Det fanns en Dj också, så vi dansade såklart.

I Helsingborg sken solen igen.

Min svägerska och hennes familj hade flyttat till en riktig liten (väldigt stor) oas.

Och självklart hade hon den där barnstolen som jag alltid letar lite efter.

Hela huset hade alla original detaljer kvar från 60-talet. Hon har smak den där svägerskan, det märks att vi är släkt tänkte jag.

En ny liten brorson kom också och hälsade på med sin familj.

Vet ni att det bästa med att gifta sig är nog just att familjen blir dubbelt så stor.

Men bland allt det fina i skåne, så är mitt finaste ändå när han pratar med sin mormor under äppelträden i hennes trädgård.

Denim, lårhöga stövlar i mocka, Mc boots, långa västar, fransar, päls och broderier.
På Spanish Moss finns verkligen ALLT man vill ha till hösten.

…det använder inte jag.

Men när Indiska gör ett par som borde hetat Missoni, som dessutom är röd märkta.
Då slår jag till på mitt första par, PANG!

Vad jag ska ha till? Ingen aning..
Sist jag hade den här typen av plagg då hette det skipants och man hade knorrade USA sockor till.

Mina sockor kom dock inte från USA utan från Galne Gunnar. Jag fick aldrig till det där rätta knorret, och inte fick jag sneluggen att hålla sig uppe heller.
90-talet var verkligen inte min prime time.

Men jag exprimenterade mycket med kläder redan då. Det tog mig väldigt många år att hitta mig själv och jag är så oerhört tacksam över att mina föräldrar alltid lät mig vara precis den jag kände för just den veckan.
Jag kan bara minnas att min mamma sa ”nej du” en gång, det var när jag under min punkar karriär drog en säkerhetsnål genom underläppen.

Vi enades om inga hål i ansiktet, och så skaffade jag mig tio stycken vänstra örat istället.

Idag när örhängena är borta sedan länge så finns där bara buckligt brosk kvar. Jag tänker att det är en fin påminnelse om att man inte ska tappa bort sig själv, särskilt inte då det tagit så lång tid att hitta dit.

Nu åker vi äntligen till Skåne!

Jag letar efter en svensk tjej som har en blogg, hon gör fantastiska illustrationer av kvinnor med långa ben och fladdrigt hår.
Men jag minns inte var jag hittade henne någonstans.

Egentligen så letar jag faktiskt efter vem som helst som ritar fint.
Är det du?
Eller någon du vet?

Artwork by; Richard Phillips

Efter lite mer än en vecka i L.A var det dags för oss att resa vidare. Spännande, men lite vemodigt på samma gång. Som tur var skulle vi bara vara borta i en vecka, så vi slapp säga hej då på obestämd tid.

Eftersom trafiken i L.A är fruktansvärd så stack vi före sex på morgonen innan det värsta dragit igång.

Det räcker med att köra några mil ut från L.A för att slås av känslan att man kastats flera år tillbaka i tiden.
Jag älskar den här delen av USA, det torra tysta landskapet där det först händer ingenting…sen ingenting igen, sen kommer en bensinmack och en diner som heter Peggy Sue´s.

Babys ögon gick i kors så vi stannade och åt en riktigt amerikansk frukost.

Äggröra, bacon, toast och extra blaskigt kaffe har aldrig smakat bättre.

På Peggy Sue`s diner har man i stort sätt inte ändrat någonting sedan 50-talet. Jag tror faktiskt till och med att servitriserna i sina små förkläden och turkosa klänningar är de samma som jobbat där sedan öppningen.

Vi tog påtår tre gånger om och lyssnade på långtradarchaffisarnas morgon fika och en rasslig Elvis som sjung från jukeboxen.
Det var en sån där stund i livet som var komplett.

Sen vet jag inte,  men det kan ha varit kombinationen av korean spicy noddles som vi hade kvällen innan och den tredje koppen av det blaskiga Peggy Sue kaffet, dåliga blev vi i alla fall.
Ungefär en timme var tillbringade vi på den fräsigt dekorerade toaletten.

Vita i ansiktet körde vi sedan vidare med siktet inställt på Nevada.

I lördags kväll slog vi oss ner på East och beställde in en flaska av det vinet vi drack på vår första riktiga date, som för lite mer än två år sedan utspelade sig 5 meter bort från det bordet där vi satt.

Vi delade på fem olika förrätter innan vi gick vidare till Berns.

Där var det Pride kalas och mycket kärlek.

Det var en Dj ifrån Barcelona på plats. Ingen var gladare än min man.

Vi dansade tills klockan blev sent, bara han och jag.

Kvällens klänning hittade jag i förra veckan på Myrorna, modellen är egentligen inte alls min stil men det paisley mönstrade tyget i kjolen är verkligen min stil. Så det blev en lyckad kompromiss.

Jag tycker den blev perfekt med det här guld bältet som jag hittade på Rose Bowl i L.A.

Baby köpte den här fina 70-tals kavajen i skinn på en marknad i Brooklyn. Efter ett besök hos en duktig skräddare sitter den som en smäck.

Vi gick som på moln ifrån Berns, det var absolut den bästa utekvällen i Stockholm på mycket länge.
Och oj vad vi behövde en sådan.

Lördag började bra, jag åt frukost med  man och lillebror på favoriten Café Oye på Katarina bangata. Bror har börjat jobba lite i Sthlm och jag hoppas hoppas att han flyttar hit permanent. Det är massor med spännande på gång kring alla mina bröder just nu, jag känner mig verkligen lyckligt lottad som får vara med på ett hörn.

Efter frukost åkte Baby och jag ut till för att kolla in en loppis i Täby som de har varje lördag och söndag. Det är en så kallad backelucke loppis där vem som helst kan parka bilen och sälja. Det bästa med den här typen av loppisar är att folk mest bara vill bli av med sina grejjor, och därför får man ofta som svar på frågan om priset ” Eh! säg en tjuga för den där”.

Mycket folk och mycket skräp var det. Men som alltid kan man hitta något fantastiskt.
Jag köpte bland annat en fin burk och ett par röda skinnhandskar.