Missa inte!
En annan alldeles utomordentlig Tuva har en fin tävling denna vecka, temat är musik och priset är snyggt som tusan.
Klart ni ska vara med! Och när ni ändå är på plats, läs bloggen, det gör jag.
Mitt bidrag blir helt naturligt ett inlägg jag skrev här för en tid sedan.
Beslutet (4 min och 56 sek)
Genom livet har jag lärt mig att det är beslutet som är det svåra.
Själva handlandet.
Att bryta sig loss, att lämna, att börja på nytt, att sluta.
Det är egentligen inte så svårt.
När man väl har fattat beslutet.
Jag gjorde just det en gång.
På en Ikea matta i en andrahandslägenhet där nästan inget ljus hittade in.
Jag spelade Tracy Chapmans ” I`m ready” , och beslutade mig för att jag skulle gråta för allt vad jag var värd,
för alla gånger som jag gråtit…skulle jag gråta en sista gång.
Så jag tryckte på play och la mig ner på golvet.
Det är fullt möjligt att sammanfatta år av smärta på 4 minuter och 56 sekunder.
Det är fullt möjligt att bli befriad genom den typen av tårar, om man bara vågar.
När ryggraden kröker sig som en spänd båge och varenda ven och led skriker…när du kan gråta så,
då är det fullt möjligt.
Jag bestämde att när sången var slut så skulle jag resa mig,
jag skulle gå,
och aldrig skulle jag vända mig om…eller ens se över axeln igen.
Och det gjorde jag.
Efter 4 minuter och 56 sekunder.
det var hemskt avckert skrivit. jag gör själv så ibland, bestämmer att nu skall jag vara arg, gråta bort allt så att jag några minuter senare kan släppa det. men det är svårt ofta. jag undrar vad det var för beslut du lämnade bakom dig och om du tips på hur du gjorde för att orka ta ett sådant beslut,behöver nog göra det snart..
Fint skrivet Minna. Vet precis vad du menar. Min låt var on your own med the verve…
Oj, nu hamnade era gamla kommentarer här när jag uppdaterade.
Blev super nyfiken nu…
Ina; hur har det gått med ditt beslut?
Åh, gud för det första är låten helt grym, men din känsla fytusan, man känner igen sig för ibland räcker det bara att gråta av sig för att finna värsta styrkan
jag saknar ord!