on the road again
Efter lite mer än en vecka i L.A var det dags för oss att resa vidare. Spännande, men lite vemodigt på samma gång. Som tur var skulle vi bara vara borta i en vecka, så vi slapp säga hej då på obestämd tid.
Eftersom trafiken i L.A är fruktansvärd så stack vi före sex på morgonen innan det värsta dragit igång.
Det räcker med att köra några mil ut från L.A för att slås av känslan att man kastats flera år tillbaka i tiden.
Jag älskar den här delen av USA, det torra tysta landskapet där det först händer ingenting…sen ingenting igen, sen kommer en bensinmack och en diner som heter Peggy Sue´s.
Babys ögon gick i kors så vi stannade och åt en riktigt amerikansk frukost.
Äggröra, bacon, toast och extra blaskigt kaffe har aldrig smakat bättre.
På Peggy Sue`s diner har man i stort sätt inte ändrat någonting sedan 50-talet. Jag tror faktiskt till och med att servitriserna i sina små förkläden och turkosa klänningar är de samma som jobbat där sedan öppningen.
Vi tog påtår tre gånger om och lyssnade på långtradarchaffisarnas morgon fika och en rasslig Elvis som sjung från jukeboxen.
Det var en sån där stund i livet som var komplett.
Sen vet jag inte, men det kan ha varit kombinationen av korean spicy noddles som vi hade kvällen innan och den tredje koppen av det blaskiga Peggy Sue kaffet, dåliga blev vi i alla fall.
Ungefär en timme var tillbringade vi på den fräsigt dekorerade toaletten.
Vita i ansiktet körde vi sedan vidare med siktet inställt på Nevada.
wow, det ser ju på pricken ut som på film! jag tänkte direkt på filmen Whip It och cafét som huvudpersonen, Ellen Page, jobbar i. USA är väl ändå en underligt men fantastiskt land? jag måste åka dit snart igen.
åh, så himla fantastiskt att få uppleva detta! jag skulle också gärna åka till usa någon gång..
fint att få se vart ni har varit!
jobbigt att bli dålig, men tur att ni blev det på dinern, och inte i bilen lite senare!…
Åh jag älskar Diner’s här i USA. Men det är ganska sällan som de är så där fina och har god (och bra) mat samtidigt, man får hitta sina guldkorn. Det var himla fina bilder men vad synd att ni blev sjuka!
Ja, det var nog de där extra starka nudlarna. Betty Sue lär vara oskyldig.