En annan alldeles utomordentlig Tuva har en fin tävling denna vecka, temat är musik och priset är snyggt som tusan.

Klart ni ska vara med! Och när ni ändå är på plats, läs bloggen, det gör jag.

Mitt bidrag blir helt naturligt ett inlägg jag skrev här för en tid sedan.

Beslutet (4 min och 56 sek)

Genom livet har jag lärt mig att det är beslutet som är det svåra.
Själva handlandet.
Att bryta sig loss, att lämna, att börja på nytt, att sluta.

Det är egentligen inte så svårt.
När man väl har fattat beslutet.

Jag gjorde just det en gång.
På en Ikea matta i en andrahandslägenhet där nästan inget ljus hittade in.

Jag spelade Tracy Chapmans ” I`m ready” , och beslutade mig för att jag skulle gråta för allt vad jag var värd,
för alla gånger som jag gråtit…skulle jag gråta en sista gång.

Så jag tryckte på play och la mig ner på golvet.

Det är fullt möjligt att sammanfatta år av smärta på 4 minuter och 56 sekunder.
Det är fullt möjligt att bli befriad genom den typen av tårar, om man bara vågar.
När ryggraden kröker sig som en spänd båge och varenda ven och led skriker…när du kan gråta så,
då är det fullt möjligt.

Jag bestämde att när sången var slut så skulle jag resa mig,
jag skulle gå,
och aldrig skulle jag vända mig om…eller ens se över axeln igen.

Och det gjorde jag.
Efter 4 minuter och 56 sekunder.

Nu finns mina bröders design snart i butik! Och jäklar så snyggt det är! Kolla bara!

Nu vill vi mest bo i ett hus. Så vi fyller söndagarna med att titta på olika.

Den här söndagen såg vi det där makalöst vackra huset i Hudding. Ljuset föll så vackert över dröm golvet att det värkte lite i själen. Och nog var det så, att innanför väggarna så hörde man inte vägen som gick utanför så värst mycket.

Köket var lika vackert som oergonomiskt.

Jag älskar hur färgerna kan kännas mjuka och hårda på samma gång.

Man får inte glömma att titta bakom dörrarna också. Jag placerade mig här och sa ”Oj,Oj,Oj” så fort någon annan gick förbi. Nästa gång ska jag ta snickarbyxor också för att få ännu bättre effekt.  Alltid skrämmer det någon.

Vackert var det, men vitsen med att bo i ett hus är ändå tystnaden man önskar sig runt omkring, och att kunna ha en liten ponny i trädgården. Så vi bestämde oss för att blicka längre ut från stan..

Nästa anhalt blev den här gamla skolan på Färingsö.

Där fanns den bästa utsikten som går att köpa för pengar precis utanför dörren.

Man hade kunnat ha både studio, mörkrum och en garderob på 40 kvm tänkte vi.

Av någon anledning faller vi så klart bara för hus som är lite spruckna i kanten. Det gäller att läsa på och utbilda sig själv lite, att köpa hus är absolut ingen lek…och att köpa ett som har hundra år på nacken är ännu mindre lek.

Skolan var varken i vår storlek eller prisklass, och det skulle kosta multum att renovera den. Men vilket drömboende det skulle kunna bli, och förmodligen kommer att bli för någon…

…med fönster djupa nog att sitta i…

..en spiraltrappa..

..och meter efter meter med fiskbensparkett.

Det är någonting med Färingsö tänkte vi. Förmodligen de faktum att det är landet, men ändå så nära staden. Jag antar att det är vår generation, vi tänker att varför välja när man kan få allt.

För lika mycket som jag vill klappa hästen vill jag kunna försvinna i ett folkhav ibland.

Vi får se hur det blir helt enkelt.

Idag börjar jag på högskolan.

Jag som tjuvrökte bakom gympasalen på mellanstadiet och spottade i korridoren på högstadiet.
Jag, som fuskade på alla proven och slavade bort mina böcker.

Jag som gick fyra år på gymnasiet utan att få ett fullständigt betyg.
Jag som ramlade av vägen, så många gånger.

Jag börjar på högskolan idag, lycklig, stolt och ödmjuk.
Idag har jag e längtan att lära.

Det tog mig 27 år att hitta den.

(Och det känns helt ok)

Hösten är nu officiellt här.

Igår plockade jag fram pälsen ur frysen och vi åt soppa till lunch.

Baby sparar ut skägget.

Vi kikade in på Modern Retro,

i jakt på lite höstkläder.

Jag hittade en fin Katja of Sweden klänning. För er som inte känner till hennes kläder kan jag berätta att hon under 60-talet designade plagg som blev mycket populära både i Sverige och internationellt. Hon var den första som på den tiden skapade kläder som var riktigt bekväma, många designers följde sedan hennes exempel. Möntrena var oftast just som på denna, lite entno inspirerade.  Jag stöter på hennes klänningar med jämna mellanrum i olika butiker, tyvärr är dom oftast inte i så jättebra skick på grund av jerseymateialet som lätt nopprar sig och blir lite urtvättat.
Men jag blir ändå alltid sugen på att köpa dem eftersom det är just den här typen av banbrytande mode som får mitt hjärta att slå extra hårt.

Texten MMT på taggen står för Mab och Mya trikåfabrik, en sammanslagning mellan Manufaktur AB och Malmö ylllefabrik. Dessa företag grundades på sent 18oo-tal och slogs samman 1943. Den sista av deras fabriker lades ner 1962 på grund av den stora textilkrisen. I slutet på 70-talet hade nästan alla textilfabriker i Sverige avvecklats, helt enkelt för att länder i Asien byggt egna fabriker som med sina låga lönekostnader kunde konkurrera ut dem.

Mer om det en annan gång…Klänningen finns på Modern Retro för ynka 350kr.

Jag köpte moccasiner i New York, som jag letade efter ett par i min storlek i second hand butikerna.  De är verkligen världens skönaste, man känner knappt att man har dem på sig. Tyvärr funkar de nog inte så bra på hösten i Sverige, i alla fall inte så fort det börjar bli lite slask, så jag packar nog ner dem till nästa vår.

Vi åkte ut från stan för att titta på lite foto locations och områden där det kunde tänkas ligga ett hus till oss.

På Färingsö hittade vi en magsik liten butik i en lada.

Där kunde man stanna och fika,

Med den här vackra utsikten.

Baby hittade en väska som nog tyvärr var precis lite liten för datorn.

På vägen hem ville jag som vanligt inget hellre än att klappa en häst.
Men de struntade i mig.

Det har vi gott om här hemma just nu.

Babys blixtar och min extra garderob skymmer den lilla sjöutsikt vi har.

(Allting pekar åt att vi borde bo i det där huset vid den bullriga vägen…ändå)

För en tid sedan gjorde Magic Mirror en fin lista över tidlösa saker.
Mitt svar på den listan såg då ut såhär,

1, Min klocka ifrån 1934
2, tårar och skratt

3, Frank Sinatra
4, Trästolar med sliten skinnsitts
5, Respekt för dem som var här före oss, och de som ska komma efter.
6, Empati

7, Emilio Pucci mönster

8, Min mormor

9, Chanel no 5

10, Min man, ifrån alla vinklar.

Hur ser din lista ut?

Väcks av ett sms.

Tänker att…va fan….vem fan?

Läser och inser att,

Vad fint det är att jag är den för någon.
Den som någon vill prata med 06:31 en torsdag morgon..utan att det ens är viktigt.