Deras dag (den 10 juli)
…och när bruden (hon som en gång visste allt om mig) gick in i kloster kyrka till tonerna av Michael Jacksons Will you be there…då grät jag. Kanske på grund av den overkliga känslan att vi faktiskt var där, vi som växte upp och formades tillsammans, vi som en gång visste allt om varandra. Vi är vuxna nu.
Mina finaste barndomsvänner…de är vuxna nu.
FinaTina som jag inte träffat sedan 2002 , hon var också vuxen och kom med äkta maken Patrik.
Det var nästan den varmaste dagen någonsin. Vi gömde oss i skuggan av ett träd, svalkade oss med skumpa och luftade fötterna i gräset.
Bruden och brudgummen kom till festen i en vit Hummer så klart.
På Sundbyholms slott var det dukat för fest.
Jag bar en turkos sextiotalare som jag hittade på en marknad i New York, Michael Kors pumps och en vintage lack väska.
Solen gick ner över Mälaren.
Det är verkligen en magisk känsla att få vara del av någon annans bröllop när man fortfarande är hög av lyckan från sitt eget.
Bruden passade på att stretcha lite.
Sen åt vi tårta.
Och när det blev dags för bröllopsvals till Mary J Blige`s Give me you, då mina vänner…grät jag igen.
Ni förstår att det här paret är speciellt för mig. Jag har följt dem sedan den där sommaren då jag slutade nionde klass. Jag kan fortfarande minnas i detalj den där dagen då vi satt i Sandras kök och vägde på varsin stol och hon berättade för mig om Richard.
Det har gått elva år sedan den dagen. Och som prästen i kyrkan sa, det är en mängd väldigt modiga val som gör att de två står där de gör idag.
Det är vackert.
Det är beundransvärt.
Och det är ett tecken på….att kärleken ibland (om man bara låter den) övervinner allt.
Det var ett bröllop enligt konstens alla regler, som avslutades med att brudparet uppträdde i ett gemensamt hip hop medley…även det enligt konstens alla regler.
Jag somnade lycklig med vetskapen att vi alla har det bra.
Barndoms vänner är oersättliga av de enkla faktum att de är de enda som vet vem du en gång varit, och vad som fick dig att bli den du är idag.
åh, jag gråter nästan jag med när du skriver om det.
bröllop och kärlek som övervinner allt, det är så himla fint.
och barndomsvänner.
det är jag dålig på.tyvärr.
fast vi kanske blir vänner igen. vem vet.
finfint. ser tröstsamt ut. kärlek är vackert.
Någont utanför ämnet men ska du kanske till Kiviks Marknad på måndag? Tänkte nämligen marknadsföra min nya butik men vet inte hur jag bör göra det bäst.. Överväger affisher men är rädd att många kastar dem. Någon idé?
Nina; jag tycker flyers är jättebra att dela ut, självklart får man räkna med att många kommer kassta dem, men inte alla. Gör dem i lite mindre format så är det lättare för den som får ett att stoppa det i väskan. För bäst effekt bör du nog ha något erbjudande på flyern.
Vid ett tillfälle var jag med och fixade helium ballonger med loggan till ett nystartat företag där jag jobbade, sedan delade vi ut dem till barn. Funkade jättebra. Lycka till på marknaden! Var kan jag läsa mer om din butik?
Vilka fina bilder och din klänning var fantastiskt vacker! Märker att Eskilstuna blir mindre och mindre.. Rickard är min Robins chef, hehe. ;]
Anna, visst är det så:) Nästan alla känner nån som känner nån…Robin har tur som har en chef som Rickard iaf. Och så skulle jag ju säga också angående det du skrev förut att Isadora ju också har tur som har så fina farföräldrar! Jag minns dem väl sedan jag var barn och hur de alltid ordnade de bästa kalasen och discona när Robin fyllde år.