Äntligen en helt ledig helg!

Jag sminkar mig i en timme och väljer kläder varsamt.
Vinet är sött och min bästa 70s playlist går på repeat tills han blir galen.

My clothes, Bohemian Society

Photos by, Junggeun Kim

Jag antar att den slår oss alla på olika sätt.
Till mig kom den förstås i form av textil.

Vi pratar ofta om barn. Om hur våra barn ska bli och om hur vi ska vara då…ni vet sådär som man bara pratar när man inte har barn själv, och inte vet ett endaste dugg.

Jag börjar i den för mig mest naturliga änden, och bygger garderoben i rutigt och batik.

Men sen….mitt i allt så läser jag ett blogginlägg som får mig att stanna till.
Och jag tänker herre jävlar, jag undrar hur ni gör.
Ni mammor och pappor, ni är det modigaste jag vet.

Tänk om vi någon dag kan bli som er.

Det sista jag sa innan vi somnade natten/morgonen till den andra söndagen i USA var ”vaknar du inte i morgon förlåter jag dig aldrig”

Den andra söndagen varje månad är det nämligen marknad på Rose Bowl i Pasadena. Och jag hade beslutat mig för att vara där i mycket god tid. För mig var den här dagen en av de viktigaste på hela resan.

När vi väl var framme bad jag emot Mecca lite grann.

Baby ångrade den där sista groggen lite grann.

Det var en av världens varmaste dagar, jag var trött, uttorkad, hade skoskav och var kissnödig i 4 timmar. Hade det varit världsmästerskapen i marknad så hade jag kammat hem guldet.

Baby och jag delade på oss, det fanns helt enkelt ingen tid att förlora.
Bara vetskapen om att det någonstans där ute kanske hänger en Ossie Clark med prislappen 20 dollar ger mig så mycket energi att jag kan stänga ute allt annat.

Jag gjorde två vrak fynd och många bra köp.

Baby hittade en fin Levi’s väska i skinn. Jag var alldeles för upptagen för att fota något under den här dagen, men ni kan se lite mer av hur Rose Bowl ser ut från förra året när Baby var där.

Reser du till USA så missa inte Rose Bowl vad du en gör. Avsätt gott om tid, men då köerna kan vara långa vid öppning så är det ingen större vits att hänga på låset. Det finns bankomater på plats, men även till dessa kan köerna bli långa så fyll på med kontanter. Och tänk på att det är lättare att pruta om du inte bara har stora sedlar.
För pruta måste du göra här.

Hög solskyddsfaktor (till och med jag som missbrukar solskydd brände mig den dagen),
Bekväma skor och en rejäl flaska vatten.

Rose Bowl är beyond shopping, det är sport.

När jag var på resande fot fick jag en fin liten utmärkelse från Alex som skriver en av mina favorit bloggar.

Tricket är att man ska visa och berätta om sin tionde bild på bloggen. Min tia är en bild jag tog i min garderob för lite mer en ett år sedan nu. Sen dess har mycket förändrats, både i garderoben, i livet och här på bloggen. Till en början var min tanke att skriva den här bloggen för att dela med mig av min passion för vintage. Med tiden har det blivit mer som ett hoppkock av mitt liv, människor jag älskar, tankar jag tänker, sånt som behöver bli sagt, vardag…och så vintage också förstås.

Ibland tänker jag att jag kanske borde återgå mer till ursprungs idén, mer vintage…mindre Tuva Minna Linn.
Men sen tänker jag att det kanske är blandningen av bägge som gör att den här bloggen hela tiden växer, och framförallt att en fin skara utav läsare har följt mig enda sedan början utan att lessna.

Hur som helst så kommer det att ske en del förändringar till hösten här på bloggen, i livet…och självklart i garderoben också.

Ni får hemskt gärna berätta för mig vad ni skulle vilja se mer av!

Och utmärkelsen!

Den tänker jag skicka vidare till alla er som läser och själva skriver en blogg.
Rota fram din tionde bild, berätta om den och skicka vidare!

Så kom äntligen den där dagen då vi gifte oss. Det känns overkligt läskigt när jag tänker på att vi hamnade här, att den där kvällen för fem år sedan när jag stod och dansade och såg en kille i en bar var början på allt detta.

Jordie körde oss till cermonin i sin volvo, sen plockade han fram en skjorta ur bagaget och svidade om.

Allt var fint, allt var perfekt.
Allt var allt jag kunnat önska.

På kvällen bytte jag om till min brudklänning. Den är av svenska 70-tals märket Dehå och kostade mig 200kr på Emmaus. Över den hade jag en öppen kaftan i guld som blev min för 90kr på Stadsmissionen. Mina skor hittade jag på tradera för 90kr och smyckena jag bar var gåvor.

Visst är det fint att 380kr kan få en att känna sig som en miljon.

I tre dygn skålade vi i champange, skrattade och dansade under ljuset ifrån de höga husen.

Flickan från dansgolvet och killen i baren.
(Bara början på en lång historia)

Vi tog bilen ner mot venice beach när jag spottade några thrift stores längs Fairfax avenue. Vi stannade och kikade förstås.

Det var ganska långt mellan guldkornen, men några fanns det. Just nu kan jag inte minnas varför jag inte köpte den vita klänningen jag håller i på bilden, den måste ha varit trasig eller alldeles för stor.

Vid vidare eftertanke kunde jag gott provat den där pälsen också.

Jag gjorde dock ett av mina allra bästa köp den dagen. Den här söta, samtidigt rejäla skinnväskan har jag använt nästan varje dag sedan dess. Och jag har fått mer komplimanger för den än något annat jag äger.

I USA då förstås, i Sverige tar vi det lite lugnt med komplimangerna. Men jag vet att ni gillar min väska i alla fall, även om ni inte säger något.

Den kostade 6 dollar (48kr). Fjärilen och blomman som föregående ägare ritat på locket gör den helt ovärderlig för mig.

” När klockan passerat 23 och jag har borrat fast mina fingrar i hårfästet redo att slita.
Då sitter han fortfarande där.

Jag försöker förstå siffrorna, nu som då medan ögongloberna hettar och gör sig redo..i väntan på klartecken.
I väntan på att jag ska ge upp..igen.
Han sitter kvar på stolen bredvid.

Och jag tänker att, om han inte flyttar sig nu, då gör han det nog aldrig.

Det finaste är när någon vägrar ge upp hoppet om dig.
Och med tiden har jag förstått att det är mitt kall.

Jag vill ha ett yrke där den viktigaste egenskapen är att aldrig ge upp hoppet om människor. ”

(Dagen innan vi åkte till USA fick jag…äntligen ett fullständigt gymnasiebetyg)