PS
Noterade ni att jag har färgat håret? Jag gick till någon sorts färg expert i Hollywood och tänkte att nu jävlar…
Efter två timmar var jag inte nöjd….efter en extra timme var jag fortfarande inte nöjd.
Och för första gången i mitt liv så stod jag på mig och var ärlig mot en frisör. Och när jag väl sagt som jag tyckte (”this looks grey and i hate it…sorry”) så kunde jag verkligen inte fatta varför jag under alla dessa år tyckt att det varit så svårt att säga sanningen.
Jag som har gråtit när jag cyklat hem från frisörer och köpt en toning på coop på vägen.
För mig var det här en jätte stor befrielse.
Frisören körde med det där som frisörer alltid gör, ”med ditt hår..bla bla bla….om du använder de å de shampot och färgar om fyra veckor igen…DÅ…då ska du se att du kommer få det resultatet du vill”.
”I hate it”, sa jag igen.
(när jag väl hade börjat så kunde jag nästan inte sluta)
Han sa förlåt och jag behövde inte betala.
I efterhand…när chocken lagt sig och jag speglat mig i lite annat ljus så måste jag erkänna att jag inte längre hatar det.
Härligt! Ser fint ut också. Du ska va nöjd!
jag tänkte nog inte så mycket på ditt hår, ni var så fina ändå!:)
men heja dig! så skönt att få säga ifrån när det är något man vill stå på sig för men inte törs. hejaheja!! och så skönt att du kan känna dig lite nöjd ändå.:)
Jag hade en precis liknande situation i torsdags! Men för mig kommer reaktionen alltid efteråt – när jag kommer hem och inser att det här var inte alls vad jag förklarade att jag ville ha! Nästa gång ska jag göra som du – helt rätt och väldigt modigt! och trots att jag var så himla ledsen på kvällen så antar jag att jag fortfarande blir gift, även med alldeles för bleka slingor…
Det jag ser ser jekligt bra ut tycker jag.