Vetskap, tårar och körsbärsblommor
Jag vaknade av att jag grät igen. I drömmen låg jag på marken utanför mitt barndomshem, under ett körsbärsträd som inte finns. Inte ens min pappa kunde trösta mig där.
Jag kallar de återkommande drömmarna för ”wedding nightmares”.
Jag är lyckligare än någonsin, och har således väldigt mycket som jag skulle kunna förlora.
Den vetskapen jagar mig på nätterna.
Ah lyckan, kärleken, vackert o läskigt.
Det är det läskigaste med att gifta sig – man är så otroligt lycklig att man inte kan vara säker på om det verkligen är på riktigt eller om man ska förlora allt. Du skriver så vackert! Fortsätt med det, så fint att läsa!
Jag känner igen mig.