Min fobi
Jag har en fobi.
Det började lite lätt i ena hörnet av min personlighet, bara som någonting som jag inte tyckte om.
Med åren har det växt och jag lägger inte längre någon form av energi på att försöka bekämpa det.
Jag är en cynisk människa.
En sån som får gåshud utav klyschor och sura uppstötningar av snappsvisor, midsommardans och femkamp.
När jag ska fylla år så hotar min bästa vän med att ta med en clown och en manskör som ska sjunga ja må hon leva.
Då kallsvettas jag, och måste få alla att svära på att ingen kommer att utbringa något fyrfalligt leve.
Jag har en fobi för att leka lekar med andra vuxna, spexa och tävla.
Alltid glada, käcka/tummenupp/komigen/gejärnet människor är bland det svåraste jag vet att förhålla mig till.
I min värld bär det alltid så glada människorna förmodligen på de största sorgerna, så jag ser på dem med misstänksam blick.
Jag har en fobi,
jag är livrädd för att spela ett spel, ta på mig en mask och inte känna igen mig själv.
När jag var yngre kunde jag bita ihop.
Men med åren har det blivit en omöjlighet.
Jag är ospexig.
Inte det minsta käck,
och väldigt cynisk.
Inget annat kan jag vara.
Och jag vet att ni ibland kallar mig tråkig när jag inte hör.
Känner igen mig där. Tänkte på att när man tappat bort sig själv ibland så blir det extra viktigt att vara ärlig mot sig själv och inte fastna i rolle… Varför det för mig ofta känns falskt med sådan klämkäckhet. Fast jag brukar ibland öva på att acceptera det också…
Jag har samma fobi. Jag brukar komma på mig själv med att önska att jag någon gång kunde vara lite spexigare och bara lite käckare, men så inser jag också att jag kan inte vara någon annan än den jag är.
Ett starkt och modigt innlägg.
Tack. Ibland måste man lätta sitt hjärta;)
wohw bra val!
svar; nog har du rätt om johnny depp men jag kan inte vara avundsjuk. inte ens på att han lever ihop med tjusiga skönsångande vanessa paradis. hennes röst däremot, är jag lite avundsjuk på!
Tror inte alls att någon kallar dig tråkig, du är full av skönhet både på insidan och på utsidan, liksom skör och stark på samma gång. Du kanske inte är en rolig prick men det är inte detsamma som tråkig…
Nu känner jag inte dig alls men om du är det minsta lik dig i verkligheten som i bloggen så är det sanning…
Tack, vad fint att du skriver så till mig:) Jag tycker att den här bloggen ger en ärlig bild av vem jag är, även om den förstås inte visar allt, det gör ingen blogg.
Tack igen för din fina kommentar.
Vilket bra inlägg. Precis som jag känner. Jag har tom blivit kallad till chefen (förra jobbet, thank God)där hon undrade om jag inte riktigt mår bra – kanske har en depression?! Bara för att jag inte fnittrar, viftar med armbågarna och är så förbannat käck jämt. Jag vet också att folk kallar mej tråkig och mörk när jag inte hör. Bara för att jag inte vill dansa små grodorna runt midsommarstången.
Härlig blogg du har förresten!
/H