Vad som kunde varit, en ljummen natt i Paris
Igår hände något konstigt. Jag öppnade garderoben som vanligt för att se vad jag skulle ha på mig, såg den långa blommiga klänningen på bilden. Kom på att jag inte haft den på mycket länge, tog på mig den och tänkte…det här bli bra. Sen bytte jag inte EN enda gång. Kan inte minnas att det någonsin hänt tidigare i mitt liv.
Jag åkte till Landet.
Drack vin med vänner och lyssnade på fantastiska Edith Piaf covers.
Om man kisade med ögonen så kändes det som att sitta på en uteservering en ljummen natt i Paris.
Så vi kisade, för allt vad det var värt.
Tags: 70 tal, Klänning, Min garderob, Restaurang
This entry was posted on söndag, februari 21st, 2010 at 17:26 and is filed under Diary, Places. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.
23:07 on februari 21st, 2010
Det var som en annan värld. Gerard!
9:46 on februari 22nd, 2010
vacker klänning! O vackert med piaf!
9:51 on februari 22nd, 2010
hihi, så himla roligt det där med att första klädvalet kändes okej
jag menar, det är ju en förbannat sällsynt händelse. minst tre byten inför varje ny dag. helst fyra eller fem innan det känns någorlunda fint. så mycket tid vi skulle spara om varje dag klarades av utan byten… fast så mycket… tråkigare. din lördagkväll verkar ha varit strålande! 