Min hemliga vän
När fredagskvällen kommer och jag är ensam, då samtalar jag med honom, min hemliga vän.
Han talar…jag lyssnar mest.
Och så har vi haft det nu, i många år.
hur det låter kan ni höra här.
Enda sedan den där eftermiddagen när jag satt med benen i kors på en soffa och hörde den där sången.
” En man och en kvinna behöver en uppgift, en dröm ihop, en idè”
Nu spelar jag den alltid…
med jämna mellanrum, och i refrängen sjunger jag med.
”Är det kärlek eller vad?,
en röst i telefon, och sen tystnaden som säger, jag vet inte”
Alla kan inte tycka om Lundell.
Men jag hör till dem som gör det så fruktansvärt mycket.
Mmm… själv är jag svag för Bruce Springsteen och John Mayer. De lyckas båda sätta ord på sådant som jag känner men är för dålig på att uttrycka.
Jag får alltid en lättnadskänsla när jag t.ex. hör en av John Mayers texter, för att jag tänker att ”Jaaa men preciis, så är det ju! Tack, du satte ord på hur jag känner just nu, och på hur jag tänker ang. just det och det ämnet…” Och så andas jag ut… och nickar instämmande.
Det är fint att ha en favorit.