Min vän i livet
Jag får nog hålla allt tillbaks, det finns ingenting som räcker.
Hjärtat kom aldrig till tals, i ett block som bara läcker.
Men ändå, du är min vän i livet.
Se hur kvällen brinner upp, en enda saker är givet,
Vi är två hjärtan i samma kropp.
Om jag tappar allt igen, det är möjligt att det händer.
Det kan vara svårt att hitta hem, från alla hav och alla länder.
Men ändå, du är min vän i livet
Se hur sommaren blir höst.
En enda sak är givet,
Du bär min luft i ditt bröst.
Han har åkt till Skåne.
jag lyssnar på sånger som känns,
och saknar honom på alla sätt som jag kan komma på.
Tags: Om kärlek
This entry was posted on tisdag, februari 2nd, 2010 at 22:44 and is filed under About love. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.
23:53 on februari 2nd, 2010
Jag saknar hans glasögon. Jag vill ha ett par såna där!
6:58 on februari 3rd, 2010
Ja dom e vassa:) ifrån Diesel
14:52 on februari 3rd, 2010
Det är bra att sakna ibland, tycker jag! då märker man ju verkligen att man älskar personen. När min kille var bortrest i två veckor höll jag på att dö av saknad för att jag inte kunde prata med honom. Och då bor vi inte ens ihop.