Vintage (a love story)

Archive for februari, 2010

Om jag vore ett mönster..

Det är Söndag, jag äter musli med varm honung till frukost och läser en tidning om New York.

Rosorna har gett upp.

Vi åker till Myrorna i Ropsten för att leta efter en klänning. Jag tänker att, om jag bara fick handla i en butik i Stockholm för resten av mitt liv, så skulle  det utan tvekan vara där.

Jag hittar klänningen!

En sjal och ett bälte också.

Sen äter vi majskolvar.

Om jag fick ett mönster uppkallat efter mig så skulle det se ut som tyget på den här klänningen. Det kanske är märkligt att säga, att man kan identifiera sig med ett mönster, men ibland så kan man verkligen det.

One eyed monster

Baby kom hem sent och bad om en huvudvärkstablett när han vaknade. Jag pressar juice, lyssnar på Shirley Bassey och lagar ”one eyed monster” (smörstekt bröd med ägg i) och extra krispig bacon.

Kanske världens godaste lördagsfrukost.

Baby flyttar till soffan och Peppe kommer på besök.

Vi gosar.

Killarna sover middag..

Jag lagar lax med mango och alla grönsaker jag kan hitta till lunch.

Sen går vi en promenad.

Det känns som att vintern gav upp idag.

Isen har spruckit och allt känns konstigt öde och tomt, jag antar att det blir så när en årstid drar förbi.

Sist men inte minst smular jag Ballerinas nya smak ”kladdkaka” över grädde och sorbet.
Sen sätter vi på Up in the air, och jag somnar efter 5 minuter.

15 Klänningar

Här är mina favoriter på Tradera just nu, för att komma direkt till auktionen så klickar du på bilden.
Ovan ser du fina Miri i en fantastisk 70-tals klänning, jag får lite kimonokänsla av den och skulle vilja bära den med en stram håruppsättning och jätte röda läppar.

Denna ger mig lite Missoni vibbar, jag älskar färgkombinationen och ser den framför mig till lite brunbrända ben och guld accessoarer.

En riktig 60-tals pärla som går att bära året runt.

70-tals disco, fantastiskt fall och spagettiband.

Även denna har vidden i ärmarna  som jag så lätt faller för.

Liten 60-talare, kika närmare på denna, tyget är fantastiskt.

Tyget gör mig så glad, jag vill bära klänningen med blaffiga 60-tals örhängen och massor med volym i håret.

Miri säljer även en fuchsia rosa klänning ifrån 60-talet som får det att klia i mina fingrar.

60-tals klänning ifrån en av mina favoriter Petri of Sweden. Färgen, modellen, detaljerna, allt är perfekt.

Om det är något som 80-talet gjorde bra, så var det volanger. Denna klänning vill jag bära med trä smycken, solblekt hår och sandaler.

Den här klänningen uppges vara ifrån 30-talet, och det kan nog stämma. Den är i jätte fint skick och jag vill ha den bara för att jag vet hur fantastiskt det känns att bära ett så gammalt plagg.

Åh så fin denna är. Tänk med pärlörhängen och platåpumps.

Perfekt! Kolla färgerna, mönstret och modellen.

En klänning som denna kommer man kanske inte att använda så ofta, men när man gör det kommer man att känna sig fantastisk.

Söt vardagsklänning som lätt kan översättas till en festklänning med rätt skor och inställning.

Tänk på att storleksmärkningar har ändrats mycket det senaste 50 åren,  så om du är kinkig, gå på mått. Jag brukar handla sånt över nätet som inte behöver sitta tight, eller som jag vet är enkelt att sy in.

På fredag kvällen…

Ser mitt hår ungefär likadant ut som det alltid gör trotts två timmar hos frisören.

Jag hamnar i en städpsykos och lyssnar på Velvet underground medan jag sliter av sängkläder, tvättar, diskar och damsuger.

Sen dyker jag långt ner i Häagen Dazs Mango & Apricot.

Och tittar på Russ Meyers  ”Faster pussycat kill, kill” ifrån 1965.

Babys bågar

Nu vill vi veta vad expertpanelen tycker!  Båge nr 1…

Båge nr 2

Eller båge nr 3 ?

Akilleshälen

Idag ska jag klippa och färga håret.
Det är alltid lite ångestladdat, mitt hår är min akilleshäl. Hur jag än gör och hur mycket pengar jag än lägger på det så blir jag liksom aldrig nöjd. Och jag menar det verkligen ordagrant, jag har gått ut från salonger med ett kvitto där det står 6000, utan att vara helt nöjd.
Jag har prövat alla sorters extensions och locktänger/apparater, men mitt hår förblir obotligt tunt och platt.
Nåväl, vore det inte håret så vore det med största sannolighet något annat.

Här är håret jag aldrig fick (På Woodstock, som jag också missade).

Om förlorade pusselbitar

Hon säger att hon lyssnar mycket på den där sången nu.
Att det bränner till bakom ögonlocken när hon minst anar.

Jag har inte så många ord att svara med.
Mer än att man ibland måste möta smärtan på mer en halva vägen.

Men jag är ändå så glad att jag får finnas där igen.
Bara en knapptryckning bort ifrån hennes tankar och känslor.

Jag vill tro att hon är pusselbiten som har fattats mig.

Och nog är det så.
För vänskap är så förunderligt.
Ett rum inne i hjärtat kan aldrig hyras ut i andrahand.
När det blir lämnat står det tomt.

De tre männen

Mitt inspirationsträd har tre starka rötter, de heter Ossie Clark, Roy Halston och Emilio Pucci. Någonting ifrån dem finns nästan alltid i de plagg som fångar min blick.  Det speciella fallet i Halstons klänningar, Ossies femininitet och Puccis psykadeliska mönster och färgkombinationer är konstant återkommande i min garderob på ett eller annat vis.

Hur ser din källa till inspiration ut, ändras den? Eller finns det någonting som alltid består?

Mitt ögonblick

Jag brukar ofta tänka på den där kvällen i Januari för fem år sedan när jag stod i hans trapphus, 21 år gammal och tuggade tuggummi.
Jag skulle ta reda på hur många trappor upp han bodde när jag insåg att jag inte visste vad han hette i efternamn.
Det hade jag aldrig frågat.

Så jag läste på alla postfacken och funderade på ifall han kunde vara en Larsson eller Karlsson.
Innan jag ringde honom.

Oddson sa han.
Va? sa jag.

Sen hittade jag postfacket, och mycket riktigt, han hette Oddson.

Jag tänker ofta på den följande minuten som är så starkt förankrad i mitt minne.
Hur jag skakade lätt på huvudet och tänkte att så kan väl ingen heta.

Ovetandes om att jag stod framför ett postfack med ett namn, som en dag skulle komma att bli mitt eget.

Var gång då jag går tillbaks till just det ögonblicket så ryser jag.
För tänk vad lite det är, som vi egentligen vet.
Tänk att resten av ens liv kan börja i ett ögonblick.

Tänk att det kan dröja ytterligare fem år innan man förstår hur viktigt, stort och magiskt just det ögonblicket var….som just då bara passerade förbi medan du tuggade tuggummi.

LookBook Looks Februari

Använder ni LookBook ? Jag kikar runt med jämna mellanrum och slutar aldrig förvånas över hur mycket vackra, stilfulla människor det finns i den här världen.
Jag har en invite om någon är sugen? Det gäller att du tycker om att fota dina olika outfits i någorlunda helfigur, eftersom sidan bygger på att ge och ta inspiration.

Jag kommer hur som att börja visa er mina personliga favoriter.

Klicka på bilden för att komma till källan.