Våfflor i Vinterviken
Igår tog vi en promenad, trotts att jag får benhinneinflammation av att bara titta ut genom fönstret, nästan. Blir det en sån här vinter nästa vinter igen, då ska jag investera i kängor och termogrejjer och sådant.
Baby gillar de, han har växt upp i Skåne och således längtat efter snö halva sitt liv.
Det bästa med kylan är att potatis och purjolök soppa smakar dubbelt så gott.
På Vintervikens cafè kan man äta våffel buffè, så det gjorde vi.
Han är en sån som blandar, sylt och grädde, musli och youghurt osv..
Jag är en sån som gärna låter var sak ha sin plats.
Han är en sån som ser möjligheter.
Jag är alldeles för realistisk.
Det är tur att vi har varandra.
Vad härligt det ser ut.
vad roligt, din man äter våfflor precis som min man, han bara tjoffar på allt som finns, själv gillar jag inte nes våfflor!
Å vinterviken är så mysigt!!!