Om livsklaustrofobi
Jag kan få det ibland.
Känslan av att fastna i ett utrymme som krymper.
I panik vill jag packa den minsta väskan jag äger och fly till en plats där ingen vet vem jag är och där jag inte kan gatornas namn.
Med honom förstås.
Aldrig mera ensam.
Som om livet ger mig klaustrofobi.
(det kan också vara PMS)
This entry was posted on lördag, januari 23rd, 2010 at 9:24 and is filed under Diary. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.
17:26 on januari 23rd, 2010
i feel you.. e där ja me..
ses snart
19:18 on januari 23rd, 2010
Ha, älskar sista raden!
12:27 on januari 24th, 2010
Grattis på din dag! Hoppas du blir firad ordentligt och har himla skoj.
13:05 on januari 24th, 2010
tror att de flesta kan känna igen sig. särskilt såhär på vintern, för lustigt kommer livsklaustrofobin oftast i januari-februari. i alla fall för mig!
19:24 on januari 25th, 2010
Grattis kramar från Lilian & Pontus, ps det är närmare 30 nu än 25 haha, en härlig och stilfull blogg har du oxå Mina, kul!
8:48 on januari 26th, 2010
Här kommer ett n
9:43 on januari 26th, 2010
haha…tack:) hoppas att ni alla mår bra! Till våren vill jag komma hem till er och fota, ryktet säger att ni har ett nytt ännu finare hus.