Vintage (a love story)

Archive for januari, 2010

Våfflor i Vinterviken

Igår tog vi en promenad, trotts att jag får benhinneinflammation av att bara titta ut genom fönstret, nästan.  Blir det en sån här vinter nästa vinter igen, då ska jag investera i kängor och termogrejjer och sådant.

Baby gillar de, han har växt upp i Skåne och således längtat efter snö halva sitt liv.

Det bästa med kylan är att potatis och purjolök soppa smakar dubbelt så gott.

På Vintervikens cafè kan man äta våffel buffè, så det gjorde vi.

Han är en sån som blandar, sylt och grädde, musli och youghurt osv..
Jag är en sån som gärna låter var sak ha sin plats.
Han är en sån som ser möjligheter.
Jag är alldeles för realistisk.

Det är tur att vi har varandra.

En kall fredag

Igår var vi trötta och det var alldeles för kallt för annat än..

bostadsbilagan…

filt…

…och oststänger ifrån bageriet.

Sen såg vi filmen Precious, som jag varmt rekommenderar er alla att se. En mycket viktig och hemsk historia.  Skådespelar insatserna var fantastiska! Se den om ni har möjlighet.

Klarheter

Han säger, ”att jag har allt så klart jämt”.
Själv upplever jag hela världen suddig.

Men jag vet att jag aldrig vill leva utan honom.
(Det vet jag alltid)

Och det är mer än vad jag någonsin förväntade mig att få veta.

Det gör att jag ändå alltid kan se klart,
i en annars så suddig värld.

Om konsten att vinna dyrbara SL-minuter

Ibland kanske ni ser mig i en tunnelbanevagn.
Jag är hon med den knall röda dunjackan ifrån 1972.

Jag står helst, jag sitter sällan och jag äter kanske ett äpple,
precis som alla andra…har jag bråttom någonstans.

Jag har bott i den här staden i fem år nu.
Jag vet alltid vilken ende av perrongen som är den rätta att stiga av på, i fall man vill vinna 1 minut.
Jag tar nu mera alltid den vänstra filen i till och med dom riktigt långa rulltrapporna.
Jag är hon i den knall röda dunjackan ifrån 72 som flåsar dig i nacken ifall du (gud nåde dig) går för långsamt i den vänstra filen.

Jag har bott här tillräckligt länge för att veta att en SL-minut visst räcker för att kunna ta sig ifrån spärren och ner till tåget, ifrån samtliga stationer oavsett skor och antal väskor….bara man vill.

Jag bott här tillräckligt länge för att lära mig att svära och dunka mitt SL-kort emot spärren när det inte fungerar.

Till och med frågade jag på SL, varför deras kort inte fungerar (kl 08:34 varje morgon när det är så viktigt för mig)

Jag fick till svar att kortet visst fungerar, bara inte…när man är stressad.

Så nu undrar jag lite, om dom har planerat det så.
Och hur det kom sig, att jag fick så bråttom överallt.

Så tycker jag (och Andy) om skor ifrån La Redoute

Tillslut kom dessa skor, de har fattats i min garderob i hela mitt liv.
De får stå på hedersplatsen bredvid Andy och glänsa i ett par dar.

De kommer ifrån franska La redoute, från början (jag har förstås köpt dem på tradera).  Jag har bra erfarenhet av skor ifrån La redoute, tycker att skinnet håller måttet trotts de relativt låga priserna. Och det passar mig, eftersom det blir mer pengar över till klänningar på så vis.

brun/orange/gul

Den här fina klänningen fick nästan komma ut i lördags, men efter byte nr 10 bestämde jag mig för en annan. Den killar och sticks men färgkombinationen är en av mina absoluta favoriter, so 70s.

27

Nu är jag 27 år, såhär gick det till.

Vännerna kom hem till oss.

Eva hade som alltid en story på lager.

Katta också.

Karolina.

Tove

Erik

Kristoffer och Baby

Sen åkte vi in till stan och dansande på 2.35 till tårna blödde.

Fina Karolina

Zandra har flyttat till stan, bara det hade ju varit anledning nog att fira.

Nikis

Anna

När klockan blev sent/tidigt beställde vi pizza och en taxi.

27 känns bra, jag tycker det har en fin klang.

Om livsklaustrofobi

Jag kan få det ibland.
Känslan av att fastna i ett utrymme som krymper.

I panik vill jag packa den minsta väskan jag äger och fly till en plats där ingen vet vem jag är och där jag inte kan gatornas namn.

Med honom förstås.
Aldrig mera ensam.

Som om livet ger mig klaustrofobi.

(det kan också vara PMS)

the secret single behavior

När jag är ensam en fredag kväll så äter jag havregrynsgröt till middag och dränker mig själv i magasin.

(även om jag inte är singel, så förblir beteendet detsamma som alltid)

Tankar om soffor

Bland det svåraste att hitta när vi flyttade till den nya lägenheten var soffa. Vi bestämde oss för att vi är soff-människor, vi läser i soffan, myser i soffan, har datorerna i soffan m.m.  Och vill därför ha en ordentlig soffa. Men nu börjar vi ändå känna att den är lite för stor, lite för svårmöblerad och lite för lite i skinn.

Baby är sugen på en chesterfield.

Jag gillar till exempel denna, super opraktiska förmodligen inte alls bekväma soffa.

Den här har en mycket spännande design tycker jag. Och kan enkelt göras om till en säng.

Denna hade också varit fin.

Men jag gissar att det kommer att sluta med något i den här stilen. Jag gillar tanken att ha en lite mindre soffa tillsammans med en fåtölj i någon helt annan design.

Varför valde ni just den soffan ni har? Länka gärna till en bild om ni har.

Chesterfield soffan hittade vi på Qvartinge.

De andra auktioneras ut på Lauritz