Vintage (a love story)

Archive for december, 2009

A Sunday kind of love

..and ten other songs about Sundays

Om långsinthet och saknad.

När det plötsligt låg ett mail ifrån henne i min inkorg så insåg jag,
att jag inte längre var arg.
Strax därpå insåg jag att jag nog inte varit arg, på väldigt väldigt länge,
och att det från början kanske inte ens funnits något att bli så arg för.

Det gick upp för mig att jag under två års tid inte reflekterat.
Jag hade bara tagit för givet att hon nog vara så arg på mig, att jag lika väl kunde vara det på henne också.

När jag var 21-22-23 så hade jag en bästa vän.
Vi delade söndagsångest, hemligheter, helveten, Ica-pizzor,katastrofer och skratt som hördes över en halv kontinent.

När man blir osams med sin bästa vän så tappar man en bit av sig själv.
Lite som att försöka lära sig att gå med bara ett ben. När man är långsint som jag, så hoppar man hellre runt på ett ben istället för att tänka om, en extra gång.
En långsint människa skadar alltid sig själv.

Det börjar ett nytt år snart. Och jag vill därför uppmana er att skriva det där mailet, eller ringa det där samtalet om det finns någon där ute som fattas för er.

Jag vill uppmana er att under nästa år ställa er själva den där frågan som är så otroligt viktig…en extra gång.

Vill jag ha rätt, eller vill jag vara lycklig?

Julafton

För många är det en dag som alla andra, kanske gör den lite extra ont.

Mina tankar går till alla dem.

Bortom all kontroll

Det enda sättet att ta sig vidare ut ur ett destruktivt kaos är att skapa struktur.
Jag fick erfara det vid ganska ung ålder, och så har jag levt enda sedan dess.
Jag strukturerar, planerar, organiserar och blir således smått besatt av att känna kontroll.
Jag avsätter alltid alldeles för mycket tid för saker, kollar upp adresser jag ska till noga (man vill ju inte riskera att behöva stressa upp sig i onödan är min melodi).
Jag kan till och med dra det så långt att jag kan applicera andras stress på mig själv i brist på min egen, och tycka att det är lite jobbigt när min pojkvän är sen till sitt tåg/flyg/möte vad som helst.

Och på nått sätt så har det väl inbringat ett sorts falskt välbefinnande i mig, att jag minsann kom i tid igen, att jag aldrig glömmer att packa med något när alla andra gör de, att jag hade gott om tid att strosa ett varv runt kvarteret och dricka min kaffe i lugn och ro och ändå alltid hänga på låset.

Att jag har kontroll.

För mig har det varit tufft att släppa efter. Schemat har blivit så fullspäckat att jag omöjligt kan planera som tidigare.
Jag bloggar i en tunnelbanevagn mellan Slussen och Hornstull, målar läpparna i en bakspegel på en bil, drar ner mina 8h sömn till 5 och inser att det faktiskt går.
Inser att den som lever under fullständig kontroll missar hela poängen.

Istället för att sträva efter balans, så lär jag mig att uppskatta mitt kaos, bortom all kontroll.

Dan före dan.

Jag promenerar till jobbet när solen går upp över Karlavägen.

På Banèrbageriet köper jag nybakt bröd.

I snön ligger det fåglar som inte flytt söderut.

När jag sovit dåligt dricker jag extra mycket kaffe, alltid svart som en decembernatt.

17 slutar jag jobbet.

Diana Da Silva på salongen People fixar mitt hår.

Under tiden går jag igenom bilder och försöker hinna läsa mina favoritbloggar.

Möter upp Eva för middag på favorit stället.

Eva

När jag kommer hem tjuvöppnar jag paket från mitt nya jobb, mitt gamla jobb, Eva och frisören. En jul när jag var ungefär tio så tjuvöppnade jag alla paket innan julafton, det blev den tråkigaste julen någonsin. Jag fick ridstövlar och hjälm, och spelade förvånad.

Alldeles för sent lägger jag en lermask.
Och tänker att…jag kan ju sova på tåget imorgon.

The Lovely Linda

The lovely Linda

Mer intressanta saker.

Kristin frågade;

”Du är en spännande och intressant människa, det finns jättemycket jag egentligen skulle vilja veta. Och, så kan jag inte komma på en enda vettig fråga. Hur många barn vill ni ha? Hur firar ni julen? Har ni några planer på att flytta till Varberg? ”

Jag är rädd för att jag ska inse när jag väl har ett barn, att jag helst av allt skulle vilja ha sju.
Förhoppningsvis blir det två i alla fall.  Skulle vi inte kunna få barn så som vi vill så skulle jag hemskt gärna adoptera.
Under tiden gosar vi så mycket vi kan med Babys guddotter.

Julen firar vi i Skåne med hans familj. Som nu även blir min familj när vi gifter oss, det tycker jag nästan är det bästa med alltihop.
Jag har inte varit där sedan midsommar så jag ser jätte mycket fram emot det.

Planer på att flytta till Varberg?
Vi har alltid planer på att flytta. Just nu har jag funderat lite på Alaska, men när det var minus 10 imorse och jag var tvungen att gräva fram ett par byxor ur garderoben så tänkte jag om lite.
Ibland får jag för mig att jag vill flytta någonstans dit det inte finns några atombomber och människor som spränger sig själva i luften.
En plats som ingen direkt bryr sig om. Jag är ganska rädd för krig och naturkatastrofer.
Jag tänker på sånt så att jag inte kan sova ibland.

Får kika på hus i Varberg helt enkelt!

En söndag morgon i december

Igår somnade jag sent, fastnade framför en dokumentär på Discovery som handlade om mammuten. Hade jag levt mitt liv igen skulle jag nog blivit arkeolog. När jag gick och la mig funderade jag lite över mammutarna, var de tog vägen och varför, och lite över ifall vi inte ska flytta till Alaska ändå.

På morgonen fortsatte det att snöa.

Baby stekte plättar efter sin mormors recept…

som vi åt dem med sylt och grädde.

Andy Warhol var också med.

Ewas julfest

Igår var en kväll av det bästa slaget. Ewa Rudling hade sin årliga julfest, några av landets främsta konstnärer, författare, musiker och massor med andra härliga människor var inbjudna.

Jag var inbjuden som fotograf.

Och som jag fotade, 500 bilder för att vara exakt.

Festen ägde rum i Ewas trapphus och lägenhet i sann fransk anda.

Vi åt buffè och drack vargtass med klös.

Det var en fest där alla gäster mer än gärna tog plats i rampljuset.

Linda var också där och läste en dikt ur sin bok Influenza.
Jag var stolt över henne:)

Maxette och Lucia kom till Sverige samtidigt för över 30 år sedan. De gick i samma klass och läste SFI (svenska för invandrare). Igår var första gången de sågs sedan dess.  Jag är så glad för de här bilderna.

Maxette (som de flesta av er säkert känner igen från Ikeas reklam), är nog den häftigaste kvinnan på jorden.

Det trummades på saker och vi sjöng tillsammans.

Finaste Ewa.

En helt fantastisk kväll.

Vid midnatt

…. gjorde mina fotsulor ont,
jag halkade fram genom ett oplogat Stockholm med X kg kamerautrustning och tänkte att,

What a night:)
(Ohhh…what a night)