Om mina drömmar
Jag drömmer om att fylla mina föräldrars buss med leksaker och resa runt bland olika barnhem i Rumänien.
Jag drömmer om att kunna leva på att skriva och fotografera.
Resa till platser som människor missat, eller blundat för.
Berätta de människors historia som inte förmår att göra det själva.
Jag drömmer om att aldrig fastna, bli trångsynt och begränsad av rädsla.
Jag drömmer om att Vera ska växa upp och få leva det liv som hon förtjänar.
Jag drömmer om att kunna köpa ett litet hus åt min mamma någonstans nära havet.
Jag drömmer om att kunna göra en skillnad, om så bara för en enda människa.
Jag drömmer om att åldras med honom, i ett litet stenhus på den italienska landsbygden.
Jag drömmer om att alltid våga lita till den där känslan, den som sitter lång, långt inne och som så ofta säger, ”du bör göra detta”.
Jag drömmer om att kunna älska honom, precis på det sättet som han behöver.
Jag drömmer om att aldrig bli en sån som blundar och tittar bort.
När jag var yngre drömde jag om en känsla, jag tror man kan kalla det för trygghet.
Att hitta mig själv, och att allting skulle bli bra igen.
Jag tittade efter botten i ett kaleidoskop….och drömde.
första gången jag kikar in här, och jag älskar det du gör på en gång! vilka underbara bilder!
Tack:) Vad roligt!
Du är så rackarns snygg!
Det är vackert. Dina drömmar, det du skriver och du.
Underbart inlägg!