Om stunder då allt inte är fantastiskt
Nicole ställde en viktig fråga;
”Det finaste som finns är att hitta en person att tillbringa livet tillsammans med. Ibland känns det som om man ska spricka av känslor, av närhet, av förtroende och glädje. Men hur gör man när det börjar spricka i sömmarna? De perioder det handlar så mycket om irritation, missförstånd och bråk? Det är svårt att definiera frågan så att den inte blir för stor. Men hur gör man? Hur gör du de stunder som det inte är så fantastiskt?”

Om vi säger att kärleken är som ett träd.
I så fall skulle förälskelsen vara trädkronan.
Det där fantastiska och underbara, det som andra människor kan se.
Det som andra människor sällan ser, det som vi sällan skriver om på våra bloggar. Det är trädets rötter.
Det som håller oss uppe även de dagar då alla löv har fallit ifrån kronan.
Det är rötterna på kärleken som räknas.
Min pojkvän och jag grälar också ibland, vi säger saker som vi inte menar och missförstår varann.
Men jag vet att det är en del i det hela.
Det som jag har valt, ett liv med en annan människa.
Med åldern har jag blivit bättre på att föra en inre dialog med mig själv, bättre på att se saker ur någon annans perspektiv.
Ibland kan jag tycka att han har fel.
Men har han tagit illa vid sig för något så lägger jag mitt tyckande åt sidan.
Det som är relevant för mig är hans upplevelse.
Jag vet att det inte finns någon som skulle kunna vara mer rätt för mig.
Jag vet det även dom dagarna då allt inte är underbart.
Och det är den viktigaste vetskapen jag äger.
Det kan vara värt att fråga sig själv ibland (något som jag hörde på Dr Phil en dag),
”Vill jag ha rätt, eller vill jag vara lycklig?”
Ibland är vår vilja att ha rätt så stark att vi fäller krokben för oss själva.
Men saken är den att, i en relation så finns det ingen vinnare och ingen förlorare.
Vinner en, vinner båda.
Förlorar en, förlorar också båda.
Om någonting inte är bra så frågar jag alltid mig själv vad jag kan göra för att det ska bli bättre. Och i vårat fall så handlar det nästan uteslutande om brist på tid eller dålig prioritering.
Kärlek är ingenting som rår sig självt.
Den finns, och den växer sig starkare för att vi sköter den på rätt sätt.
Det finns ingenting i världen som gör mig så imponerad som att se ett par som levt ett helt liv tillsammans.
Det finns ingenting som jag önskar mig mer, eller värderar högre.
I alla val, så väljer jag det som jag tror är bäst för våran kärlek.


vi har varit gifta i 15 år imorgon, et finns stunder då jag undrat om det här var vad livet gick ut på, det finns stunder jag önskat mig till en annan plats, men efter varje gång man blir sams ut, och kommer tillbaka till alla dom stunder då allt är underbart är man så oändligt glad att man stannade kvar, det är så mycket lättare att dra i vissa stunder, men stannar man får man uppleva den riktiga sanna kärleken, som bara blir starkare och starkare. Efter 15 år har jag lärt mig att surfa på vågorna, för precos så är det att vara gigt, det går i vågor.
Åh, tack. Så himla fint. Och sant. Jag ska spara det här och läsa det igen, så fort jag glömmer. Så fort jag tvivlar.