Vintage (a love story)

Research och stulna bokstavsberlocker.

Ibland kan jag inte hjälpa att jag stannar upp och tänker, att vad förspänt kidsen har det idag, i alla fall på vissa plan.
Ta t ex det här med kärlek, minns ni hur det var innan mobilen, google, hitta.se och Facebook kom?
Tiden innan man kunde klicka ”Search” för information.
Jag minns.
Man blev kär i en kille som man hade spotat i skolkatalogen, ringade in hans efternamn och gick och hämtade telefonkatalogen för att påbörja sin research.
Hette han Andersson eller Svensson så kunde arbetet ta dagar även om 3 kompisar hjälpte till.
Man scannade av på kartan och lärde sig vilka gator som låg i området kring skolan där han gick och sedan var det bara att börja arbeta sig igenom listan.
De Andersson som var möjliga prickade man av, och när man sedan satt där med sin lista på kanske 30 potentiella så började man ringa
(observera att vi hade en sån gammal hederlig telefon där man fick snurra en siffra åt gången).
Det tog sin tid.

”Hej är Tom hemma?”  frågade man tills man fick napp….
Då la man på (det här var innan nummerpresentatörens tid så man kunde vara lugn)

Förarbetet var slutfört.

(förresten så kommer jag ihåg hur häftigt det var med nummerpresentatören, Anna var min första kompis som hade en, känslan av att kunna se vem som ringde innan man svarade…det var framtiden de)

Efter detta hade man sedan två val, antingen cirkulerade man med sin cykel kring kvarteret där han bodde.
Eller så bad man en kompis ringa och sköta snacket.
Och under tiden medan man väntade på att bli upptäckt så skrev man Anderssons namn med snirkliga bokstäver på bänklocket i skolan och snattade bokstavsberlocker på Glitter för att snickrade ihop ett halsband.

När man sedan blev kär i en ny kille så började man på ruta 1 igen.
Det positiva var att man efter ett tag hade ganska många bokstavsberlocker, och saknade man ett N så kunde man byta med en kompis mot ett T som man inte längre behövde.

This entry was posted on onsdag, november 11th, 2009 at 15:58 and is filed under Diary. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.