Att finna sig själv på en gata
År 2005 hade precis börjat och det var en riktigt vinter med snö, istappar och fingrar som frös.
Jag gick i cirklar…den där vintern,under stjärnor och himlar som slukade sådana som jag.
Ibland fann jag mig själv på hans gata.
Stående i mörkret.
Utanför hans fönster.
På fel sida…av ett fönster…fann jag mig själv.
Jag tänkte på allt det jag kunde/borde/kanske ha sagt då när jag var på andra sidan av hans fönster. På insidan, där han och alla mina drömmar fanns.
När man nyss har fyllt 23 funderar man mycket över vad man kunnat göra annorlunda. Vilka var de små handlingarna som hade kunnat göra de stora skillnaderna, funderade jag. Den där vintern då jag gick i cirklar, andades tungt och snubblade i snö.
Vintern är på väg igen…
Ibland finner jag mig själv stående på vår gata.
Jag kan se honom i fönstret.
Jag tänker att…
det är sant som de ibland påstår att, allt du önskar kan du få.
Jag står på vår gata en stund, under stjärnor och himlar som inte längre kan sluka en sån som jag.
Ler en stund för mig själv innan jag går in.
På insidan av ett fönster, där alla mina drömmar finns.
Så himla fint skrivet!
Håller med Natasha. Jättefina ord om vinter och kärlek.
Så otroligt fint skrivet! Du överträffar dig själv varje gång
Du hittar alltid de vackraste orden. Och jag blir ständigt berörd av vad du än skriver. Du är fantastisk.