Vintage (a love story)

Archive for november, 2009

Today I met the boy I`m gonna marry…

….he`s all I wanted all my life and even more…

Min brudklänning är missfärgad, doftar som riktigt gamla böcker och prasslar mellan fingrarna.

Min bästa stund

Han spelar Frank Sinatra på morgonen, och brygger åtta koppar Skånerost.

Vi viker hörnen  på sidorna i bostadsbilagan där vi kan tänka oss att bo.

Dricker jordgubbsjuice,

och äter baconmacka deluxe.

Nya skorna-Tuva Minna Linn, 1-0

Igår gjorde jag det, bet ihop och utmanade mina nya skor.  Ni vet när man har köpt ett par som egentligen är fel på alla sätt och vis. Och man vet att man kommer att behöva pina sig själv igenom minst en hel kväll för att de (om man har tur) ska ge med sig lite.  Jag och mina vänner brukar kalla de för ”sittskor”, ibland kan ett par ”sittskor” konvertera till att bli ett par ”dansskor”, men vägen dit brukar vara mycket lång, och mycket smärtsam.

Dessa skor skaver på samtliga tår och gräver sig rakt in i hälsenan, så mycket att jag kom att tänka på den där hemska scenen i filmen Djurkyrkogården.

Jag börjar bli för gammal för ”sittskor”, det här var absolut sista paret.

Och de som jag redan äger ska säljas.

(snart)

Divine Idylle

Äntligen är det fredag.

Jag ska lyssna på min fredagsmusik, sminka mig i 1 timme och blanda en cocktail så fort klockan slagit 4.

Dinner and a movie

Igår var vi på vernissage, det var Berghs första kull av fotoelever som hade sin examensutställning.  Det var stor variation på bilderna, överlag tycker jag att det var väldigt fina även om inte alla tilltalade mig så mycket.

Efteråt gick vi till Vapiano och väntade på ett bord.
Om ni är på besök i stan så gå gärna dit (om ni bor i stan har ni förmodligen redan varit), maten är bra och det är en shysst miljö att äta i om man gillar lite liv och rörelse. Och framförallt så har man råd, till och med veckan innan löning.

Baby åt en pizza och jag en kycklingsallad med massa parmesan.

Vi skrev listor på gula postit lappar med sånt som vi vill göra de närmsta 5 åren. Jag gömmer dem nog i en låda för att kunna ta fram dem 2014 och se att det inte blev alls som vi tänkt.

När pannacottan var slut gick vi på Stockholms filmfestival och såg en koreansk film som heter Searching for the elephant.  Filmen var väl producerad och innehöll en hel del starka scener, bland annat ett självmord. Efter att ha läst lite om filmen efteråt så fick jag veta att kvinnan i den scenen (Jang Ja-yeon) senare även tog sitt liv på riktigt. Man beslöt att ändå visa filmen. Och kanske är det viktigt, den lämnade en stark känsla av obehag i magen. Vilket jag personligen tycker är bra, det finns tillräckligt många filmer vars syfte är att få människor att må bra, jag föredrar de som får mig att reflektera.
Om ni har möjlighet, och inte är allt för känsliga så tycker jag att ni ska se den.

I slutet utav hösten

Igår var det den mörkaste onsdagen sedan jag minns knappt när.

Linda och jag slog oss ner i en bar och drack torrt vitt vin.

Hon pratade med händerna.

Sedan promenerade vi, medan det sista av denna höst regnade bort.

Hade vi haft ett soundtrack hade det låtit just såhär.

När fukten hade hittat hela vägen in till huden så hoppade jag på en buss som tog en omväg hem.

När huden växer sig för tjock

I förra veckan var fantastiske bildjournalisten Paul Hansen och höll en föreläsning i skolan.

Jag svävade som på moln i 3h och 45min när han visade den ena bilden mer magisk än den andra och berättade om sina resor och erfarenheter.
Bredvid mig satt Linda och grät, och bredvid henne satt nästa klasskamrat…och nästa och nästa och grät.
Efter 3h var det inte många ögon som var torra.
Mina var dock det, och jag frågade på om vilket avstånd han hade stått på vid bilderna och vilken utbildningsbakgrund han hade…osv.

Efteråt funderade jag lite på, varför bilder på sjuka barn, sprutnarkomaner och svält i Kongo inte får mig att gråta.
Javisst känns det, visst funderar jag i timmar och dagar över var all denna ondska och orättvisa kommer ifrån.
Men det får mig inte att gråta.

När jag reste till London för 10 år sedan på mitt första volontär uppdrag möttes jag av en man som sa,
”Jag skiter i varför du valt att komma hit, det jag bryr mig om är vad som kommer få dig att stanna. Imorgon kommer du att få träffa människor som haft all anledning att skjuta sig själva i huvudet…men valt att inte göra det”

Dessa människor, fick mig att gråta.
De gav mig den dyrbaraste gåvan,
perspektiv.

Jag har alltid jobbat med utsatta människor, orättvisor, sjukdom och död.

Kanske har det gjort att min hud har blivit tjockare med åren, kanske lär man sig att på något vis stänga ute, för att orka fortsätta med det som man tycker är så viktigt..

Bilderna är tagna av Paul Hansen DN

Sleepless in the Greenvalley

Jag har sovit som en kratta i några veckor nu.  I perioder blir det så.
Vilket är ert bästa knep när man har svårt att somna, sova tungt och vaknar 05:30 av okänd anledning?

My multitasking man

Här fixar han middagen och krigar i cyberspace.

Datorn har han förstås också inom räckhåll.

Inga konstigheter!

Boots

Jag köper ogärna nyproducerade plagg, med tiden har det blivit så. Jag får helt enkelt inte ut samma sak av det som av att handla vintage.
Men skor har blivit ett undantag för mig, jag äger en del vintage och några par som jag ärvt av min mormor.
Men i det stora hela så är det svårt att hitta vintage skor när man har en större storlek på fötterna, jag har 39/40.
Jag har hört mig för angående detta och fått till svar att skostorleken bland kvinnor har blivit större med åren.
Ett annat problem är att skinnskor som blivit älskade och använda är formade efter någon annans fot, vilket inte alltid är så lyckat.

Så nu har jag i alla fall köpt dessa stövlar av en tjej på Tradera.
När jag ser något på en nätauktion som jag vill ha så bestämmer jag alltid ett absolut max pris i huvudet, det kan jag rekommendera,  det är oerhört lätt att dras med annars och buda på mer än vad man egentligen hade tänkt sig.
Mitt ”max pris i huvudet” är alltid lägre på nätet än vad det är i en butik, eftersom jag inte kan prova varan eller veta vilket skick den kommer i.
Jag budar alltid i sista minuten och mina bästa köp har jag gjort tidiga mornar.

Dessa stövlar hade ett lite högt utropspris så jag väntade ut dem, ingen budade och säljaren gjorde då som säljare ofta gör, sänkte utropspriset och även ”köp nu” priset.
Så jag mailade och hämtade upp stövlarna på Kungsholmen nästa dag för 450kr.
De kommer ifrån Zara, är i mjukt skinn och oanvända, nypriset var 1200.  Jag är övertygad om att säljaren hade kunnat fått bra mycket mer för dem om hon inte begärt avhämtning.
Hade jag haft mindre is i magen hade hon förstås också kunnat tjäna mer.

Klänningen är en söt 70-talare som ni kan se i sin helhet här.