En känslig människa

Han pussade min fot imorse, jag somnade om, och när jag vaknade var han redan i Skåne.

Det känns som att jag mest har jobbat den här veckan. När man varvar dagar och nätter så flyter allting samman och jag sover mest däremellan. Det är tråkigt när vi inte hinner ses så mycket, det tär på ett konstigt vis. Sticker som nålar och bränner som eld, under huden.

När vi är på samma ställe så finns det så mycket jag vill säga och göra, men när tiden alltid känns knapp så vet jag inte i vilken ände jag ska börja.
Jag blir nog ganska tyst, och istället för att ta vara på tiden som är så låter jag den gå.

Jag är nog egentligen en ganska känslig människa.
en sådan som direkt känner av om jag sovit för lite, ätit dåligt eller börjar få ett skoskav.

Jag har alltid avundats de som bara kan ta en kaffe och sedan fortsätta som om de inte hade varit vakna i 24h och bara ätit en banan och 2 apelsin krokanter. Försöker jag mig på det så får jag en vagel i ögat direkt.
Visst klarar man sig på mindre sömn än vad man tror, men jag upplever alltid att det hinner ikapp mig och att jag således får svårt att vara den människan jag helst vill vara.

Imorse åt jag gröten i badrummet och hann på så vis med att fixa håret.
Det är både en livsfarlig gammal vana och en fördel för mig att ibland kunna göra så.
Det tog mig många år att inse och erkänna att det alltid fanns något i den vänstra handen om jag hade ett bestick i den högra.
Var på det tog ungefär lika lång tid att släppa det som var i vänster handen.
Någon dag tänker jag att jag borde skriva om hur jag lyckades.
Andra dagar känner jag bara för att plocka upp det där föremålet..vad de än må vara, och fortsätta som om jag aldrig slutat.
Men jag har lärt mig att livet kan se ut så, att en dålig dag inte behöver betyda fler dåliga dagar.
så jag försöker att endast räkna de som är bra.