My industrial dream
Jag inreder inte så mycket, egentligen. Jag staplar mest saker på hög. Sånt jag tycker är fint vill jag ha framme där jag kan se det, oavsett om det är min damsugare eller ett våffeljärn. Jag gillar känslan av ett ständigt pågående projekt. Därför stör det mig inte att ramarna står tomma lutade mot väggen (ett år senare) och att spegeln måste stå på en stol för att kunna användas (nätt och jämt).
Jag gillar inte gardiner, volanger och allt för söta saker, egentligen inte växter heller.
Nej, jag gillar metaller, tegel, slitet trä, öppna ytor,betong och rostiga kanter. Möbler i slitet skinn och mörka trägolv som knarrar, stora fönster och synliga rör i taket, rejäla hushållsapparater och arkiveringsskåp i metall. Vår lägenhet ligger i ett hus som en gång var en fabrik och den har inslag av mycket av de jag alltid önskat mig. Men fick jag önska lite till så skulle jag vilja bo, precis såhär…
Dessa bilder är tagna av fotografen Yoko Inoue och återfinns i boken Brooklyn Modern.
oh särskilt inte med de där fönsterna!
Hur säger du nu..inte de fönstrena
eller blev de bakåvänt?
Jag med.
Klart! Jag förväntar mig en rostig julklapp från L.A.