Idag, fast för ett år sedan (ur min dagbok)
[22:02] tittar med beundran på när han bygger ihop en mediamöbel från Ikea. Äter mitt nybakade bröd med marmelad och funderar över hur fantastiskt det är att vi hamnade här.
han är vacker som få
Alltid,har jag tyckte det. Om några månader är det fyra årsedan första gången då jag såg honom.
Han stod på insidan utav en bar och jag betraktade honom med en 21årig kvinnas ögon. Han hade inga problem med att möta min blick och aldrig släppa den. Jag fastnade för honom den natten. Han hade en äkthet i sitt ansikte som jag aldrig förut sett. Jag ville veta vem han var, hur han hamnat där och varför. Våra första ord till varandra kommer jag alltid att bära med mej.
”Vart ska du gå…sen?”
”jag tänkte gå….dit du går”
fyra år senare bakar vi bröd och bygger möbler.
Vi vet vilka vi är, hur vi hamnade här….och varför.
jag kan inte annat än le!
Men åååååh….
Så fint med Äkta känslor och kärlek.
Men…vi som inte vart med hela vägen, vi blir så nyfikna av alla små söta pusselbitar. när kommer hela historien?
vad hände sen? varför paus? hur hittade ni tillbaka?
Jag blir Såååååå nyfiken=)
Det är som när vi var små, och du kom hem från kollo och vi satt i min berså,eller i eran finska gunga, och i TIMMAR gick igenom vad som hänt, i detalj…
På begäran,Minna.
//barndomsvännen
Så full av kärlek! Jag påminns såklart om när jag och maken möttes. Tack för att du påminde mig! Ha en fin fredag!
Jag sitter med ett stort leende över mina läppar och är alldeles varm i hjärtat. Tänk vad underbar kärleken kan vara!
Åh. vad fint. Ibland önskar jag mig just det där. Lycka!
Ibland är livet väldigt bra!!
Kram på er