Att längta efter en plats.
I vintras hyrde vi ett litet hus av en fotograf på Fårö. Baby skulle jobba med bilder till sin utställning och jag skulle dricka varm chocklad och ha termobyxor.
Fårö är en magisk plats och man kan som ana hur ön under täcket av snö repar sig efter sommaren. Stillheten, det man brukar kalla lugnet efter stormen tycks breda ut sig längs stränderna.
På lanthandeln blir det tyst då vi kliver in. Folk undrar nyfiken om det är vi som kör runt i den röda bussen samtidigt som de sneglar ner i vår korg för att få en glimt av vad såna som vi äter. På sommaren är lanthandeln förstås full av folk som vill köpa potatissallad och barn som gråter tills de får en glass. Men i januari undrar alla (3 personer) vad vi gör här.
Jag antar att vi söker den där tystnaden som inget hörn av Stockholm kan erbjuda.
Och så är det ju något med alla dessa platser som människor älskar att besöka…när ingen ser dem, ser de ändå inte lite annorlunda ut då..
Gimli längtar nog också tillbaka då och då.
har vart där för några sommrar sedan och det var hemskt vackert. skulle också vilja ta en tur dit till vintern, finns det ställen att hyra då tror du? kram på dig
Åh vad härligt det ser ut, var länge sedan jag var på fårö. Gullig vovve!
Åh, nu känns det verkligen som att man måste åka dit på vintern … När ingenting är sig likt men ändå helt och hållet samma plats. Bilden på er Gimli var förresten underbar. Vilken vacker chokladfärgad päls han har. /Cecilia
Jag har aldrig varit på Fårö, men det verkar himla fint… Speciellt på vintern.