Att byta hörn

Det sägs, att när man fattar de största besluten i sitt liv så står man ensam.  Den tanken har alltid skrämt och ruskat om mig lite. Jag har insett den här veckan att jag har ett personlighetsdrag som följt mig hela livet. Jag kan gå så långt tillbaka som till mellanstadiet då man ibland fick leka en sorts lek där man skulle öva sig själv i att ta ställning. Fröken sa ett påstående, tyckte man si fick man ställa sig i ena hörnet, tyckte man så fick man ställa sig vid svarta tavlan osv.  Om någon i min klass hamnade ensam i ett hörn så ville jag alltid ändra mig och ställa mig i samma.

Och den här veckan har jag gjort det igen, ändrat den åsikt jag från början hade..bara för att en annan människa blev ensam.

Jag har insett att jag inte alltid behöver tycka lika för att ta någons parti.  Ibland räcker det med att kunna se vad en annan människa verkligen vill, vill trotts att denne inte får medhåll av någon annan.  När jag ser detta, då vill jag byta hörn.  Då vill jag ge en klapp på axeln och säga ”jag stöttar dig, om detta är det du verkligen vill”

I det riktigt stora besluten har jag svårt att lämna någon ensam.