Början på en lång historia
Imorse vakande jag av att Mästerkatten (jag brukar kalla honom så då ingen hör) klampade över golvet i sina nya höst skor. Jag frågade honom om han skulle ha sina nya skor redan, då stack han ut huvudet genom fönstret och sa ”japp, idag är det höst”. Jag gnuggade mina ögon och kände mig både lättad och besviken. Ni förstår att jag är en sån som alltid väntar på hösten, jag väntar oftast i veckor på just den där dagen då luften får en annan smak. I år så är det som att jag inte hann, jag blev genskjuten av hösten…
Ibland känns det som att mitt liv började förra hösten. Jag hade mössa ifrån september till april, somnade alldeles för sent och var tvungen att gå upp för tidigt men min energi tog ändå aldrig slut. Vi sov och åt frukost i hans lilla lägenhet på söder bland kartonger och väskor. På mornarna satt jag på en tom yta på parketten och sminkade mig innan ännu en dag på jobbet som åt upp mig. Vi lyssnade på Lundell till sent på natten och köpte hämtmat alldeles för ofta. Luften var kall och då och då sjöng Lemarc ut genom den öppna franska ballkongen på Borgmästargatan, att det här var bara början på en lång historia….
Vi var vi.
Vi hade äntligen blivit vi.
Vad fint! Jag älskar hösten och de kyliga vindarna. Och att den är en sån nystart!
Jag får alltid upp bilden av kvinnan i Chocolate i mitt huvud när jag känner att hösten är här, den där känslan av att ett nytt liv egentligen väntar i fjärran, det är en underbar magisk känsla.
Älskar också hösten!
Hösten är min kärlek, den innehar inga måsten,bara löften!
Hösten är så otroligt vacker.
Hösten är härlig. Thé, promenader, tända ljus, böcker, färgerna… helt plötsligt har man tid till så mycket mer känns det som. Fint du skriver om er förra höst, blir alldeles varm inom mig. Kärlek är häftigt och du är väldigt vacker på fotot.