Holmsjön
År 1974 köpte min morfar och mormor huset vid Holmsjön. Eller rättare sagt, de köpte marken sedan ett hus och lät bygga det där. Som vuxen har jag inte tillbringat så mycket tid där, men när jag var barn så var detta ett av de bästa ställena på jorden. Ju äldre man blir desto sällsyntare blir dessa platser, som kan berätta sagor om ens uppväxt. Där dofter, ljud och bilder känns som en del utav den man är.
I helgen åkte vi till Holmsjön för att hjälpa min mormor att fixa lite med huset.
I min webbstrateg bor en riktigt händig man, han behöver bara få på sig de blå snickarbyxorna så kan han allt.
och lite till…
Han berättade för mig om hur hans pappa lärt honom klyva ved när han var barn. Och jag tror att vi båda två vaggades in i en slags härlig dvala av minnen och saknad.
Jag plockade bär som jag gjort här så många gånger förr.
Sen städade jag inne i huset.
Där fanns det spännande väskor…
med färgglatt innehåll.
Och så vackra burkar förstås.
På den stora terrassen kunde man vila sig och lyssna på skogen.
Inomhus kunde man fortsätta mysa till ljudet av regn som slår emot fönster.
På kvällen grillade vi och satt framför den öppna spisen och lyssnade på morfars gamla Frank Sinatra skivor.
På morgonen när regnet har gett upp och det doftar tallbarr och blåbärsris äter vi frukost på min mormors söta porslin.
Har du också en sån plats?
Där ditt hjärta klappar lite hårdare, där du påminns om de vackra sommrarna då du var barn, där allting viskar och berättar om de människor som du älskat som inte längre finns kvar.
där fanns en hel del otroligt vackra bilder
Vilken vacker plats! Jag är själv uppväxt, och har alltid bott på landet så mina föräldrars hem är mitt smultronställe. Där finns promenadslingor, hallonsnår, krusbärsbuskar och mina två kattor, med andra ord: allt man kan tänkas behöva
Vad härligt det ser ut, fantastiska foton. Mina svärföräldrar bor på landet, med kossor utanför sovrumsfönstret och vackra stengärdsgårdar. Det är roligt och viktigt för barnen att kunna ha möjlighet att besöka ett sånt ställe regelbundet. Det ser ut som ni hade fina dagar i skogen.
Jag (-och din webbstrateg
) hade ju ett sånt här place som små… Kan tro att han älskar att vara där? Saknar det verkligen!
kram Petra
som hittade hit via FB
Ni ser ut att kunna roa er även om vädret in är på topp…
Jag känner igen den känslan. Jag tror att jag kände lite samma sak när jag gick förbi min låg- och mellanstadieskola för några månader sedan. Den berättade så mycket.
Så glad jag blev att du gillade min text. Jag gillade alltid att skriva uppsatser i skolan men har inte skrivit så mycket i mitt vuxna liv. Men det ska det nog bli ändring på.
Platsen som jag alltid längtar till: http://thisislitengrarightnow.wordpress.com/2009/08/09/mitt-barndomsparadis/