En historielektion ifrån Lovefilm.se
Jag såg en film i helgen som heter Sometimes in April, jag ramlade över den vackra titeln på Lovefilm.se och beställde hem den utan att jag egentligen visste så noga vad den handlade om. Det var en mycket hemsk film om folkmordet i Rwanda som ägde rum 1994. Den fick mig att fundera över hur mycket hemskt det faktiskt är som hänt under min tid här på jorden som jag inte känner till. Självklar vet jag att det har varit och fortfarande är krig och svält i Afrika, men det som stör mig är att det känns som att jag ändå inte riktigt vet.
År 1994 gick jag i fjärdeklass, jag funderade mycket över vilken häst jag skulle rida på sommarens läger, vilken kjol jag skulle ha på mig på fredagens disco och ifall killarna i sexan hade matrast samtidigt som oss just den dagen. År 1994 funderade jag inte alls över att hundratusentals människor dog varje dag, flickor som precis som jag gick i fjärdeklass.
Jag kan känna så här i efterhand att vi i skolan pratade mycket om historia, om Gustav Vasa och hur man gjorde eld på stenåldern. Men jag undrar lite varför vi så sällan pratade om nuet. Även om jag nog knappast hade packat min gympapåse för att ge mig ut i vida världen för att göra en skillnad, så hade det ändå kanske kunnat göra en viss skillnad i det långa loppet. Och även om tankarna på dessa människor säkert hade fått sammsas med tankar på hästar och killarna i sexan, så hade det i alla fall varit bättre än ingen tanke alls.
Jag brinner mycket för historia och tycker att det är viktigt. Men nuet kommer ju även det att bli historia en dag, och vem ska då berätta den historien om vi som levde i den inte ens känner till den.
Vad lustigt att du hittade till mig precis när jag hittat till dig. Och nu har jag läst här, då och då, i tre dagar. Läst alltihop. Och jag är helt förälskad i din blogg.
Vi pratar ju sällan om den politiska historien utan snarare som just historier från svunnen tid. Det är ingen som pratar om hur vår historia påverkar oss idag och hur den har skapat det samhälle vi lever (i den åldern du pratar om alltså).
Vi hade väldigt mycket nutidshistoria när jag gick i skolan men knappt någon äldre historia, beror väl på lärarna kanske.
Sen tåls att tillägga att jag kanske inte var den flitigaste kidden i klassen, någonsin. Men ändå…ibland känns det som att det är alldeles för mycket viktigt som jag vet för lite om.