Att tro (juli 08)
Han vänder sig sällan i sömnen.
Det mesta har tagit ny form, världen och verkligheten, gatan där jag bor.
Hans blick säger något annat nu, jag hade ingen aning. Ibland vill jag fråga honom om detta är den han är. Men jag väljer att tro…
Hans händer berättar om någonting helt annat nu då dom vandrar över min kropp. Jag vill hålla dem,
behålla dem, be honom att aldrig sluta.
men jag väljer att tro..
När tanken rullar över mig och jag instinktivt vill plocka ner den,
plocka sönder…i små små atomer,
Så väljer jag istället, för en gång skull att tro.
Mmm …
Jag stannade kvar hos dig en stund, läste inlägg, funderade på livet och ville bara tillägga att du har en väldigt mysig blogg…