För att lyckas med en packning så krävs det mer teknik än vad man kan tro.  Beroende på vad det är för slags resa förstås (när jag åkte till Thailand för att boxas packade jag shorts och pass ungefär). Men ska man på semester är de annat. Man behöver kläder att ha på sig till stranden, på stranden, efter stranden, efter stranden alt 2 och 3 ifall alt 1 inte känns bra. Man behöver skor som funkar till så många olika outfits som möjligt, skor som man kan gå mer en 25m i och skor som man kan använda hur ont i fötterna man än har.  Och det kanske svåraste av allt, man behöver lämna plats för (jag citerar min pojkvän) ”det finns säkert saker där som du vill köpa också”

Jag brukar ösa fram allt som till en början känns som sånt jag MÅSTE ha med mig.  Men efter att man har gallrat igenom några gånger så brukar det inte vara några större problem att nästan halvera packningen, förutsatt att man är ärlig mot sig själv. Det bästa är förstås att packa kläder som man kan använda i många olika kombinationer, dag som kväll, men det är kanske inte alltid det roligaste.

Som tur är väger sommarklänningar oftast inte så mycket och man kan rulla dem så de tar lite plats i väskan. Jag undrar hur de gör som åker på semester till alperna och sånt :/

Det är viktigt att packa minst ett par guldsandaler, annars ångrar man sig alltid.

Smycken gör man bäst i att lägga i handbagaget så att de inte kommer bort. Jag använder ju mest bara bijouterier som inte är värda något i pengar men det mesta är vintage, antikt eller ärvt så för mig bedyder de mer än allt guld i världen.

Är ni duktiga på att packa? Har ni några hemliga trix?

Inatt åt vi magnum glassar i sängen och tittade på filmen Gray gardens. Som ni vet är jag inget stort fan av amerikanska filmer men den här tyckte jag mycket om.  Den är baserad på en dokumentär film som spelades in på 70 talet (som jag nu måste se) och handlar om mor och dotter Bouvier, moster och kusin till Jackie Onassis.

Bilden ovan är ifrån orginal dokumentären.

I filmen ifrån 2009 spelar Jessica Lange och Drew Barrymore mor och dotter, jag var mycket imponerad av Drew Barrymore, kan inte minnas att jag riktigt uppskattat henne i någon film sedan E.T.

Filmen är klart värd att se och förundras över, och förmodligen är dokumentären ifrån 70 talet ännu vassare.

..kan jag se solen gå ner över essingeöarna.

Sen går jag ut iklädd,

Vintage 70 tals klänning ifrån A little shop of fashion 300kr

Bijouterier ifrån Myrorna omkring 80kr allt som allt.

Vintage sandaler iköpta i Bangkok för 70kr

Vintage Väska ifrån 70 talet stulen ifrån lillebrors garderob.

Idag var vi i humlegården.

Ibland har jag mycket tankar i huvudet, då måste jag rensa. Jag använder samma teknik som min mamma lärde mig när jag var liten och behövde städa mitt rum,  Barbiedockorna i en hög, my little ponys i en och suddigum i en annan. Jag lägger mina tankar i olika fack, sånt jag kan ta i tur med, sånt jag inte kan påverka osv. Och när facken blir fyllda…då frågar jag en vän.

En sån vän som jag vet inte alltid håller med.

Längst ner i fyndlådan fann vi varann….

10kr senare var jag ännu en 70talare rikare.

Det är ett år sedan nu. Han svängde upp bilen på folkungatan och bytte skiva i stereon. I tystnad lyssnade vi tillsammans på allt det som han inte kunde säga själv.

”Don´t run away, don`t  run away now, so you become another lovefool”

Det var en dag i slutet på juli och jag skulle resa till Barcelona.  Det började regna fastän solen sken och luften fylldes utav alla dom där frågorna, dom som är så svåra att ställa…en dag i juli.

Hur kommer det sig att jag sitter här bredvid dig igen?

Är du den samma?

Är jag?

Det har gått ett år och jag ser mig omkring, andas in, en luft som är fylld av svar.

Jag tänker tyst för mig själv att det är tur att man ibland vågar gå rakt in i något utan en aning om vart det leder.

Jag tänker att det är tur att man ibland är stark nog att våga tro.

En dag i juli så sitter jag här( med bolån, försäkringspapper och en diskmaskin som behöver tömmas), och ska resa till Barcelona.

Vi har investerat i en kompaktkamera, det blev en Panasonic DMC-LX3, vi är verkligen jätte nöjda så jag kan rekomendera den starkt. Annars fotar jag med en Nikon D300, och  använder oftast  ett 24-70mm f 2,8 objektiv.

Igår kväll tände jag ljus, sen kröp vi ihop i soffan med varmchoklad och likör. Sedan pratade vi tills vi somnade, som så många gånger förr.  För en stund så trodde jag att det var November.

Men imorse väckte måsarna och solen mig och jag kom på att jag fortfarande har 4 veckors semester kvar (inte 3 som jag fick det till när jag räknade först)

Så på måndag far vi till Barcelona, har ni varit där?