Vintage (a love story)

Enkla ekvationer

Idag dukades det med fin porslinet för en av mina vänner har blivit kär.  Så vi drack kaffe (ur koppar så små att de måste fyllas tre gånger) och åt färgglada bakelser (så små att 3 knappt räcker).  På något vis så blir jag extra glad, kanske för att jag själv på sista tiden haft lyckan på min sida. Det känns härligt bortskämt att vara två vänner som är mycket lyckliga på samma gång en torsdag över tre koppar kaffe.

Jag vill tro att det mesta här i livet styrs utav kedjereaktioner. Att när vi vågar tro och sattsa på en dröm så bildas det automatiska ringar på vattnet. Jag har det senaste året haft sådan ofantlig ”tur”, och hittat så mycket av det jag så länge sökt.  Självklart är jag (och min lyckliga vän också) medvetna om att varje dag inte kommer att kännas såhär, och att turen alltid vänder.  Det är ju en enkel ekvation även för mig med IG i matematik A kursen.  Men vi vet också att det är topparna som gör att vi överlever dalarna.  Att vetskapen om att det faktiskt alltid vänder är det som får oss att stå ut och fortsätta framåt även de gånger då allt smärtar.

Kanske känner jag extra mycket glädje idag för att jag vet att hennes dal har varit djup.

Tags: 50 tal, Om mig, Porslin, Tankar

This entry was posted on fredag, juli 31st, 2009 at 0:10 and is filed under Diary, Vintage. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.