Ingen söt tjej
Min mamma har alltid varit av den övertygelsen att barn ska få välja själva vad det vill sätta på sig och hur det vill se ut. Resultatet utav detta blev i mitt fall ganska spännande, speciellt eftersom mina största mode ikoner var zigenerskorna som hängde på Fristadstorget i sina jättelika kjolar och paljett blusar. Jag tyckte de var vackrast i hela världen. En annan stor mode influens var självklart prinsessorna, så jag försökte kombinera dessa och jag drog de alltid till sin spets. Var det inte rosa, glittrigt eller med paljetter så ville jag inte ha det.
Min outfit till avslutningen på lekis 1990 hittade jag förmodligen på Malmköpingsmarknad. Den uppfyllde alla mina krav på den perfekta klänningen (sen att den inte riktigt var i min storlek spelade mindre roll). Såhär med facit i handen kan jag känna att jag såg lite ut som Tjorven ifrån Saltkråkan som blivit kidnappad av ett gäng zigenare.
Det jag ville komma till är att det tog mig många år att ta kål på prinsessan i mig. Än idag kan jag komma på mig själv med att stå och fingra på klänningar med rosa volanger. Men jag är ingen söt tjej, så hur mycket jag en beundrar dessa kläder så kommer det aldrig att göra sig bra på mig. De kommer att bli hängande bland alla de andra lite för ljusa pastellerna i min garderob som jag inte riktigt kan släppa taget om.
Det man dras till behöver alltså inte alltid vara det som man kommer att trivas bäst i att ha på sig. Så prova bryt ditt mönster nästa gången du går in i en butik, prova något som är i en helt annan färg eller modell mot de du oftast faller för. Jag gör det alltid, ibland blir man förvånad. Alla har vi illusioner om oss själva, kanske behöver du också ta kål på någon utav dina.
Tags: Klänning, Om mig, Tankar
This entry was posted on tisdag, maj 26th, 2009 at 13:55 and is filed under Diary. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.
20:53 on maj 26th, 2009
finaste!
7:45 on maj 27th, 2009
oooh, den där klänningen (eller en snarlik) vill jag minnas finns förevigad på kort från x antal födelsedagskalas på Blåklocksvägen 64
17:13 on juni 22nd, 2009
Åh,där är flickan från min barndom,min bästaste vän.
Att jag glömde säga att jag tyckte du va finast i världen jämt, berodde inte på avundsjuka, utan på en blyg beundran från den tysta tjejen ett kvarter bort =)
Min barndom viskar om dej i varje hörn,hjärtat! =)