Lyckan över att ha ett jobb.

Ofta förundras jag över människors otacksamhet över att ha ett arbete. Denna vecka mer en vanligt då det varit endel strul på jobbet samt pga av andra saker jag hört i min omgivning. Ofta upplever jag på de arbetsplatser jag haft att jag känner någon sorts naturligt ansvarstagande som väldigt många andra verkar vara befriade ifrån. Kanske har det med min uppväxt att göra, där jag alltid fått arbeta delas för att tjäna egna pengar men också för att vi har varit en familj där man ställt upp på varandra. När jag var yngre hade jag kompisar som fick betalt för att tömma diskmaskinen eller klippa gräset, det hade aldrig kommit på frågan i vårat hus.  Man drog helt enkelt sitt strå till stacken och tog sitt ansvar, inget snack om saken. Mina föräldrar har alltid arbetat mycket, och då menar jag mycket som i 7 dagar i veckan 364 dagar om året ungefär. Så kanske är det dom som suttit ribban och gett mig den arbetsmoral som jag har idag. Jag är glad över att ha ett jobb, för jag har sett andra hörn utav den här världen där människor inte har det. Ibland tar vi saker förgivet, sånt som mat och tak över huvudet, varm vatten och electricitet.  Under förra året bode jag en period på en liten gård i norra Thailand, i den delen som kallas Isaan. Där dog elen ofta och man fick koka sitt vatten för att kunna tvätta sig, där finns inget toapapper, man tvättar sina kläder för hand och man äter ris tre gånger om dagen…med händerna sittande på marken.  Det finns en befrielse i att få leva så och jag tog med mig erfarenheter därifrån som kommer att hålla för resten av mitt liv.

Samtidigt som det öppnar ens ögon och får en att se allt det som man annars så blint räknar med.