Azul oscuro casi negro

Skapad av TuvaMinnaLinn 31 mar, 2009 20:58

Vill berätta om en film jag såg i förra veckan. Jag ser inte så mycket film ifrån USA, mest blir det franska och spanska. Det finns många anledningar till varför det blivit så. Jag vill att en film ska beröra och gärna lämna frågor efter sig, jag vill att den ska vara vacker att titta på och kännas äkta. Jag är inte intresserad av att titta på skådisar som spelar samma roll för femte gången bara med en ny frisyr. Aldrig har jag tyckt att det varit speciellt spännande med filmer som alltid slutar lyckligt, (gärna i ett rum fyllt av folk där först en person börjar klappa händerna..och sedan klappar alla). Min mamma började introducera franska och gamla klassiska filmer för mig och mina syskon ganska tidigt. När andra familjer klumpade ihop sig i soffan framför ”Hitta Nemo” så poppade mamma popcorn och tyckte att vi verkligen borde se ”Ben Hur”. När min mamma gillar en film så kan hon se den precis hur många gånger som hellst, bara för att hon vill visa den för alla som hon tycker om. Och var gång så gråter hon som om de vore den första.

”Azul oscuro casi negro” (mörk blå nästan svart) var ingen film jag grät till men den ställde många viktiga frågor, kanske främst kring familjen och hur långt man är beredd att gå för de som står en närmast. Den var vackert filmad i relativt få miljöer i en storstad. Filmen går under kategorin drama, men som i de flesta spanska filmer är dramatiken blandad med skratt. Jorge jobbar som portvakt i huset där han och hans pappa bor. Då hans pappa är gravt dement sköter Jorge om honom i hemmet samtidigt som han slutfört sina studier och nu försöker hitta ett bättre jobb. En dag vill hans bror som sitter i fängelset träffa honom för att be om en viktig tjänst.